Em-uppladdningen del 1
Den största anledningen till att jag igår satte mig på tåget in till stan var att Amy Diamond skulle uppträda klockan 15.30 på Kungsträdgårdens scene. Efter ett antal dagars tjatande hade jag lyckats övertyga Klara om att hon inte hade något bättre för sig och således skulle följa med mig för att titta på våran stora idol.
En glad överraskning inträffade på torsdagskvällen när jag via sms fick veta att både Elsa och Elin gärna följde med. Dock så var de inte så intresserade utav att se Amy. Därför så skulle de åka in lite senare och möta upp mig och Klara där.
Jag vet ärligt talat inte varför men jag och Klara såg verkligen till att vara ute i god tid när vi klockan 14.30 stapplade in på Kungsträdgården. Det var då en hel timme kvar tills Amy skulle börja sin show. Men när så stora artister väljer att framträda gäller det att vara ute i god tid annars kan man få en plats långt, långt, låååångt ifrån scenen.
Eftersom att det var just Em-uppladddningen i fotboll som var evenmanget så var det givetvis fullt med olika fotbollsaktiviteter. För att döda lite tid i våran väntan så tog jag fram en boll och började trixa lite. Och till min stora förvåning så satt känslan kvar. Trots att det nu var över en månad sedan jag sist engagerade mig i organiserad fotboll.
Jag och Klara tog en sväng för att titta runt lite på vilka olika aktiviteter som man kunde hitta på. Plötsligt ser jag en stor volvo köra bredvid oss. Den stannar, och ut från förarsidan kommer ingen mindre än Amys far ut. På andra sidan kan jag se självaste Amy kliva ut. Jag ropar lite smidigt till Klara - Kolla där Klas ! ( Jag brukar utav okänd anledning kalla Klara för Klas).
- Nejmen svarar Klara som även hon nu fått upp ögonen för våran nykomling.
- Ska du inte knyta skorna ? Frågar hon skämtsamt.
- Bra idé säger jag och börjar genast låtsas knyta mina redan knutna skosnören utan att överhuvudtaget inse att hon skämtat.
På endast några sekunde har Amy, Amy's pappa och gissningsvis två utav hennes vänner tagit sig ur bilen och börjat promenera bortåt.
- Kom vi följer efter säger jag.
Det var något som visade sig vara svårare än vi trott. För sällskapet hade rört sig med sådan fart att de nu var cirka hundra meter framför oss. Trots att vi båda gick så snabbt vi kunde så hann vi aldrig ifatt dem innan de gick in backstage.
Så istället satte vi oss ner precis framför scenen och väntade på att showen skulle börja. Efter ett genrep som innefattade låten Thank You två gånger så började showen. Självklart var den som alltid när Amy uppträder världsklass !
Mitt hennes andra låt tog jag av mig min översta t-shirt och blottade då min hemmagjorda fan-t-shirt
Klicka för att förstora...
Framifrån Bakifrån
Den gjorde helt klart succe jag kunde se hur massvis med folk i olika åldrar kastade avundsjuka blickar över mig som då bar världens snyggaste t-shirt.
Efter att Amy uppträtt tänkte vi att vi kanske skulle kunna ta ett kort med henne och att jag kanske kunde få min fina t-shirt signerad. Därför ställde vi oss lite snyggt i närheten utav Amy's bil. Efter att ha väntat i säkert en kvart så säger Klara fövånat till mig. Elsa och Elin är vid Amy !
- Va ? Säger jag fövånat.
- Ja.. Amy signerar tydligen vid scenen.
Jag och Klara tittar varandra snabbt i ögonen och börjar därefter rusa tillbaka mot scenen. Där möts vi först utav två skrikandes flickor vid namn Elsa och Elin. Båda två vägrar att ens komma i närheten utav mig. De hatar båda två Amy och gjorde det ganska klart för mig att de minsann inte tänkte prata med mig så länge som jag hade på mig min Amy-T-shirt.
Hursomhelst så lyckas jag få min t-shirt signerad och jag misstänker även att jag lyckades locka till ett leende på Amy's läppar när hon såg den.
Efter ett tag så bestämde sig Elsa och Elin att de kunde prata med mig även om de inte tycket att jag var så vackert klädd.
Så tillsammans tågade vi iväg för att se vad som fanns att göra..
Även detta äventyr kommer att bli uppdelat i två delar pågrundutav att det annars blir för mycket text.
Det här är slutet på del 1 utav mitt, Klara's, Elsa's och Elin's Em-uppladdningen äventyr..
Precis som förra gången ska jag ge lite ledtrådar om vad nästa del kommer att innefatta.
//Robin
Moneeeeey !!
Jag hittade för en liten stund sedan en rätt så rolig sida där man kan värdera sin blogg.
Dock så ska det inte tas allt för seriöst då det är väldigt svårt att räkna ut exakta värdet på en blogg.
Men iallafall så testade jag att värdera våran blogg. Och det verkar som om jag och Robert har skött oss ganska bra våran blogg är således värderad till hela 3799 kronor !
Testet går enkelt att göra på http://bloggvarde.se/.
//Robin
R.I.P Gihlda
Gårdagen var antagligen en utav de ledsammaste dagarna i hela mitt liv. Inte nog med att jag mitt på dagen fick veta att det inte kommer att visas någon fotboll på kvällen. Jag ska dessutom under dagen både stuka foten och bli dränkt i ösregnet.
Dock är det tidigare nämnda småpotatis om man jämför med vad jag fick ta vetskap om igårkväll.
Något så hemsk att det jag natten till idag låg i min säng med tårfyllda ögon och inte fick en blund.
Senast jag klippte mig var i början utav januari. Även om jag klippte mig ganska kort så har håret nu växt ut så längt att det nästan släpar i backen.... Dessutom ser det ganska slitet ut.
Ulltimatumet kom dock för cirka 2 veckor sedan. Jag skulle träffa ett gäng kompisar och åka in till Gröna Lund.
När jag med andan i halsen sprungit upp på perongen i Huddinge centrum ser jag Elsa. Jag går således fram till för att säga hej. Och döm då utav min förvåning när Elsa tittar på mig glatt och säger
- Komsi, Komsi lilla vovve !
Det tog mig nästan 10 minuter att övertyga Elsa om att det var jag och att jag inte var en talande hund som närmat sig henne.
Allt sedan dess har jag tjatat på min mor att jag måste klippa mig.
När jag ska klippa mig är jag otroligt kräsen. Jag nöjer mig endast med det bästa, och det bästa heter enligt mig Gilhda. Jag har genom åren helt och hållet vägrat att gå och klippa mig hos någon annan än just henne.
Hon har varit något utav min messias på frisörväg om ni förstår vad jag menar. Efter att jag klippt mig hos henne, så känns alla andra frisörer som amatörer.
Men nu tvingas jag tänka om !
Gilhda's salong har nämligen stängt igen ! Mamma har ringt ett antal gånger utan någon lycka. En kompis till min mor har åkt förbi salongen och konstaterat att det ser tvär-stängt ut. Nu börjar hoppet rinna ut för mig.
Dock så kommer anbud inte att saknas. Min far har i åratal försökt värva mig till sin väldigt lilla skara kunder, som i stort sett består utav min farfar och min lillebror. Han har tillochmed gått så långt i sina försök att övertyga mig att han givit mig familjerabatt på 10 %
Dock så tror jag nog att jag hellre går långhårig än klipper mig hos någon annan än Gilhda. Hon var på något sätt flickan i mitt liv, och det känns fel att svinka henne genom att gå till någon annan.
Nu ska jag ha en tystminut för alla de gånger som Gilhda, på ett mycket bra sätt lyckats klippa mitt hår. Jag skulle även uppskatta om några utav er läsare gjorde detsamma.
Detta inlägg skrevs klockan 00.06 Onsdagen 25/6-2008 till minne utav Gilhda.
//Robin
Ohhh.. Hot Hot Hot !!!
På tisdagen för en vecka sedan, så hade våra underbara lärare bestämt sig för att vi skulle åka på en utflykt till långsjön.
Så klockan kvart i 10 rullar jag, Erik, Niclas, Robin H och Axel upp på den lilla grusstigen som leder till långsjöbadet.
Solen lyste, fåglarna sjöng och livet var underbart. Dagen bjödt på allt från volleyboll till fotboll till cykelfreestyle.
Det var en allmänt het dag. Solen lös som aldrig förr. Vattnet kändes som det man har i badkaret. Men det hetaste utav allt var jag och Robert när vi fick stå där i endast badbyxor och spänna våra vältränade kroppar. Jag tror tillochmed att det var en färgblind person som förväxlade min mage med ett schakbräde. Okey. Det svider att erkänna men det kanske inte var jag och Robert som var hetast under den där varma dagen i junis början. Det var ju en sak som var snäppet hetare.
Habaneron Red Savina.
En Habanero Red Savina är en en röd chilifrukt som är snäppet större än en golfboll.
I februari 2007 tappade Red Savina sin förstaplats i Guinness Rekordbok som starkaste chili i världen.
Men den räknas fortfarande som en utav världens absolut starkaste chilifrukter.
Och vem var idioten som hade fått för sig att vi skulle äta den ?
Ja just precis, jag.
Det var på fear factor som jag hade sett de tävlande dricka tre shoot-glas med habbanero smothie de tävlande hade fått sånna kramper att det knappt kunnat stå.
Givetsvis hade det väckt min nyfikenhet. Jag ville veta om det verkligen var så illa som det verkade. Så jag berättade för Robert och Erik att Habanero var en sak vi var tvugna att smaka.
Duktig som han är har Erik kilat ner till centrum och införskaffat en liten habanero som han planerat förtära tillsammans med mig och Robert.
När vi är på väg att börja äta den så kommer allt fler folk och frågar om de kan få smaka en bit. Så tillslut delar vi upp den lilla frukten i åtta delar. Jag är den förste att stoppa en bit i mun. Jag som hade förväntat mig något så starkt att jag i princip skulle börja spruta eld. Får en chok när jag känner att den inte är stark alls. Jag tuggar ett tag och sväljer sedan med en klunk vatten. Jag ler och säger till folksamlingen som står i en ring runt att den inte alls var stark.
Då börjar det ! Den värsta smärta jag någonsin känt i min mun. Den startar vid tungan och sprider sig så att den täcker varenda millimeter utav min mun.
- VAATEEN !! Skriker jag och på 10 sekunder har jag klunkat i mig 1.5 liter vatten. Trots det avtar inte smärtan, hettan från chilin får det att börja vattnas i mina ögon och jag börjar svettas. Snabbt springer jag fram till en vatten kran och sträcker ut min tunga för att kyla den med vattenstrålen. Något som knappt hjälper alls. Smärtan har inte minskat utan den har snarare blivit värre. Nu är jag inte den enda som insett att hettan utav frukten kommer en stund efter att man ätit den, utan Robert står en bit ifrån mig och klunkar även han i sig massvis med vatten. Det tog runt 40 minuter innan min mun kändes helt okay igen och jag kunde börja prata. Men den hetta som habaneron gav är inget jag skulle vilja ha i min tacos
Här nedan är en Scoville skala. Scoville är en enhet för att mäta den upplevda hettan orsakad utav chilipeppar mm.
Ni kommer att finna Red Savina Habanero på en stark femte plats. Framför ligger tex pepparspray och Capsaicin som är ett ämne som är så starkt att det i för stora doser kan leda till döden. 
Information om Red Savian Habanero.
* 65 gånger så starkt som en jalapenofrukt
* 1 milliliter puré habaneropuré måste spädas med 300 liter vatten innan hettan inte längre är märkbar.
* Var världens starkaste chili 1994 till 2006.
* Inget du vill äta.
//Robin
Skriva Skriva Skriva
Som jag skrev i förra inlägget så har jag ägnat min senaste vecka till att spela spel på datorn.
Därför tänker jag istället berätta lite om vad jag gjorde förra veckan. Veckan som var min sista vecka i årskurs 8.
Det är ju den veckan som ska vara den lugnaste veckan utav alla veckor under läsåret. Det är ju då man ska städa lite, lämna in böcker, leka lekar, ta det lugnt och njuta utav solen. Så var inte den veckan för mig. För mig var det den mest hektiska veckan under hela min skolgång.
Smart som jag är insåg jag på måndagen att jag knappt börjat skriva på min bok som skulle vara inlämnad senast på torsdagen. Eftersom att vi fått jobba och skriva på våran bok under lektionstid borde jag ha hunnit en bra bit. Men på grund utav bristande fantasi, hade jag inte under lektionstid kunnat komma på vad min bok skulle handla om.
Opptimistisk som jag är tänkte jag att jag hade gott om tid på mig och bestämde därför mot mitt bättre vetande, att jag tillsammans med Robert skulle gå ut och spela golf på måndagskvällen.
Alltså blev det inte ett ord skrivet under den dagen.
Nu började jag själv verkligen inse hur mycket efter min tidsplanering jag låg. Jag började bli lite smått desperat under tisdagens utflykt till Långsjön. Fast då hade jag iallafall fått en ganska stor överblick om vad boken skulle handla om. Det skulle bli lite prison break, lite andra världskriget och mycket spänning.
Så fort jag kommit hem satte jag mig ner och började skriva på min berättelse. Jag stannade endast upp för att äta middag och för att göra ett antal toalettbesök.
Klockan 22.30 gick jag och lade mig med kramp i högra handen och en berättelse som var halv-färdig.
Nu började jag se lite ljus i slutet utav tunneln. Jag hade bara ett problem. Jag hade ingen aning om hur boken skulle sluta.
När jag klockan 15.00 på onsdagen entrat mitt hem, satte jag mig direkt ner och började skriva på min bok. Även denna dag tog jag bara paus i yttersta nöd-fall. Klockan 22.00 hade jag skrivit runt 25 a4. Fortfarande hade jag ännu inte kommit på hur boken skulle sluta. Nu började paniken stioga inom mig. Vetskapen om att jag sedan var tvungen att renskria allt ihop var inte något som lugnade mig. Jag började känna hur min fantasi började tyna bort. Istället satsade jag på att börja renskriva. När klockan var 01.40 på torsdagsmorgonen hade jag fortfarande inte kommit på hur min bok skulle sluta. Dock hade jag nu lyckats renskriva det jag tidigare skrivit.
Klockan 02.00 gick jag trött och lade mig.
När väckarklockan ringde vid tiden 05.00 var det med nöd och näppe som jag lyckades ta mig upp ur sängen och börja skriva ännu en gång. när jag äntligen lyckats skriva klart min bok såg jag att klockan hunnit rinna iväg till 20 över åtta. Vilket innebar att hade mindre än 20 minuter på mig att ta mig upp till skolan. Så med tom mage och min tjocka bok under armen började jag springa upp till skolan.
Det var med löpsteg som fick geparder att se långsamma ut som jag precis han i tid.
Boken i sig kan jag inte uttala mig om. Jag skrev den med sådan fart att jag helt glömmt bort vad den handlar om.
//Robin
7 DAGAR !!!
Så vad är anlednningen till mitt längsta uppehål i bloggens historia ?
Brutna armar ? Bristande motivation ? Utbrändhet? Nej det är faktiskt något mycket jobbigare än så. Det är nämligen så att jag har blivit besatt. Helt fullkomligt besatt utav spelet Desktop Defence 1.5. Ett spel som i stort sett går ut på att det är ett gäng monster som vill ta sig från ena sidan på en bana till den andra och din uppgift är att sätta ut attackerings-torn som ska hindra deras framfart
Och vems fel är det att jag blivit besatt?
BJÖRN GUSTAFFSONS !
Det var ju faktiskt han som fick mig att från början få upp ögonen för spelet. Kolla på denna film så kommer ni att förstå.
Det är jobbig men jag måste erkänna att jag antagligen spenderat mer än 24 timmar med att försöka spränga monster. Jag har spelat varianten "Funn - 10 k" och det som stör mig som mest är att jag alltid får game over på just level 77. Aldrig före och aldrig efter utan det är ALLTID på level 77 som monstrerna börjar ta sig igenom min solida tornuppbyggnad. Så nu behöver jag ännu en gång er läsares hjälp. Om det är någon utav er som vet hur man ska klara sig igenom level 77 så får ni gärna skicka in ett mail till [email protected]. Det skulle uppskattas oerhört. För jag tror att alla i familjen börjar bli lite less på att jag högt tänker ut nya taktiker för att lyckas ta död på de små monstrerna.
På söndag ska jag, Robert, William, Erik och Wille åka till Falun !
Där vi kommer att spendera fem underbara dagar med sol bad och massa innebandy ! Så vad kommer jag att göra imorgon ?
Blogga, Blogga och återigen Blogga. För att kompensera min dåliga uppdatering och den tid då jag kommer att vara i Falun, har jag lovat mig själv att skriva minst fyra inlägg imorgon.
//Robin
Oj...Men det är säkert ingen som märker något...
Nej men ser man på, trillingarna Tripp, Trapp och Trull har visst varit på en fotbollsmatch tillsammans i helgen.
Kul att de även tagit med sig sina vänner trillingarna Knatte, Fnatte och Tjatte.
Vänta lite nu. Om man tittar efter så ser man att de inte är de enda trillingarna på den övre delen utav läktaren. Det går att hitta minst 10 trilling-par om man tittar noga. Så vad är detta ? En fotbolls match som bara råkat locka till sig en massa trilling-par ? Nej, detta är en riktigt dåligt photoshopad bild, som antagligen varit med i tidningen. Man kan tänka sig att redaktören tyckte att det var för lite folk på läktaren för att matchen skulle se spännande ut. Lösningen ? De kopierade bara ett gäng olika människor tre gånger så såg det plötsligt ut som om läktaren var fullsatt.
Här nedan är det Fanta som inte riktigt lyckats redigera en reklam-bild på ett bra sätt.
Eller ska den vänstra tjejens arm se ut sådär ?
Bilderna kommer från http://photoshopdisasters.blogspot.com där kan du finna ännu fler photoshop-misstag.
//Robin
SOOMMARLOV !!!!
Elsa's inlägg..
Jag fann just den här filmen på youtube. Detta bara måste ju vara en utav världens gulligaste 5-åringar. Hon ställer här upp i talang 2008. Konstigt nog såg jag alrig henne på tv. Och ännu konstigare är att hon inte vann. Hon har nämligen fickorna fulla med talang. Dessutom heter hon Elsa ! Så detta skulle man kunna säga är vårat "läsarens inlägg" à la Elsa. För den här filmen ger en aning om hur super våran Elsa är.
//Robin
1 + 1 = 3
Vid skolmatsalen, Småland
Tjej 1 ~14: Alltså shit, såg du vilka biffar?
Tjej 2 ~14: Nej det var köttbullar i matsalen idag.
Tjej 1: Men biffarna alltså!
Tjej 2: Det var fortfarande köttbullar idag, fatta!
Tjej 1: Nej jag menar de killarna som gick förbi! Biffar!
Tjej 2: Jag har aldrig förstått mig på dig...
Visst har vi alla sagt dem. Dessa dumma kommentarer, som gjort att man helst utav allt bara vill skunka igenom marken och försvinna. Eftersom att jag nu tänkte tillägna det här inlägget till just pinsamma felsägningar, så kommer jag typiskt nog inte på någon jag själv sagt. Trots det att jag varje dag klämmer ur mig korkade meningar. Istället så ska jag berätta om andras mindre intelligenta påståenden/kommentarer.
För ungefär en vecka sedan hade vi en miljödag i skolan. Vi hade då besök utav en miljö-kämpe vid namn Calle, på besök.
Calle berättar för klassen att han för några dagar sedan har varit i ryhovs parken. Där har han sett hur folk struntat i att slänga sina pet-flaskor. Därför tyckte han att vi skulle höja panten till kanske 4-5 kronor iställ för endast 1 krona per flaska (50cl). Så att folk skulle tycka att det blev för dyrt att inte panta.
En tjej som jag utav personliga skäl inte ska namnge, utan istället kommer att kalla Isab*ll svarar då
- Men om jag ska köpa en läsk som kostar 12 kronor och bara har med mig 10 kronor då kanske inte jag vill att den ska kosta 16 kronor ......
När Elsa sedan lite försiktigt försökte påpeka att det inte spelade så stor roll om flaskan kostade 12 kronor eller 16 kronor om hon endast hade 10 kronor med sig, såg Isab*lle förrvirrad ut och frågade - Vadå ??
Det som dock är min personliga favorit genom alla tider är sagt utav en väldigt skön kille som för det mesta brukar ha huvudet på skaft.
****Trumvirvell*****
Robert !
Det var för ungefär ett år sedan, solen sken, fåglarna sjöng och våra underbara lärare hade bestämt att vi skulle åka iväg på en utflykt till vattnet så att vi skulle kunna sola och bada. Som transportmedel fick man välja mellan att cykla eller att åka buss. Jag och Robert valde att cykla. Så tillsammans med 2 andra kompisar började vi våran cykeltur.
Jag väljer att inte namnge de båda kompisarna och kommer därför från och med nu att kalla dem kompis # 1 och kompis # 2.
Efter ungefär fem minuters flitigt trampande upptäcker vi att vi befinner oss på fel sida utav Huddingevägen. Robert som ligger längst fram i klungan slänger en snabb blick bak och kör sedan av gångvägen, rakt ut och börjar åka tvärs över bilvägen.
Även om Robert hävdar motsatsen så är jag väldigt skeptisk till att han faktiskt såg lastbilen som kommer körandes i fullfart i den motsatta färdriktningen. Även om Robert inte hade en aning om att lastbilen var på väg mot honom så var den en bit bort när han korsade vägen. Och han löpte ingen större risk att bli överkörd. Men att både Kamrat # 1 och Kamrat # 2, även de bestämde sig för att korsa vägen när det tillochmed fanns ett övergångsställe 60 meter längre fram, är något som inte kommer att gå till historien som världens smartaste beslut.
Kamrat # 1 som cyklade över direkt efter Robert klarade sig med en liten maginal från att bli överkörd utav lastbilen. Lastbilns hade dock så hög fart och blev dessutom antagligen överraskad att det plötsligt började komma cyklister mitt på Hudingevägen, att han inte skulle hunnit stanna om Kamrat # 1 skulle ha ramlat med cykeln.
Kamrat # 2 som cyklade ännu senare kom med nöd och näppe över vägen precis innan han skulle blivit potatismos utav lastbilen. Givetvis lade sig lastbils chauffören på tutan och hytte med näven.
När jag cirkus tio sekunder senare återförenades med minna vänner utbrast jag
- Ni är fan inte helt kloka !
- Hahah men shit vad han tuta !
Då svarar Robert
- Om jag ska vara ärlig så tror jag att han tuta på dig för att inte du också cykla över.....
Den barnvänliga varianten av mitt svar är - Nej Robert, jag är GANSKA säker på att han tutade på er...
//Robin
