Jag är världens snällaste kompis !
Minna båda vänner Erik och Nelly har en del känslor för varandra. Sånna där känslor som är lite mer än vänskaps kännslor liksom. Det är iallafall vad jag och Elin hoppas på. Dom är som det perfekta paret, det paret som aldrig skulle bråka och alltid vara lyckliga, paret som skulle få 20 vackra och välskapta barn. Än så länge är det osäkert vad dom båda tycker om varandra. Därav problemet, men tro inte att det stoppar mig !
Jag och Elin hoppas innerst att dom båda tycker om varandra, men inte riktigt vågar säga något till den andre.
Det är här jag kommer in !
Som den gode vänn jag är har jag nämligen tänkt att jag ska ta och hjälpa Erik lite på traven.
Därför har jag skrivit en dikt till Nelly, och skickat den till Erik så att han ska kunna läsa upp den.
(Jag är tillochmed så snäll att jag låter han ta åt sig äran för dikten).
Här är den :
Käre Nelly varje gång jag dig ser, jag får fjärilar i min belly. (belly = mage på eng.)
Mitt hjärta det extra bankar, när du är på minna tankar.
Du får varje dag att kännas som en fest, du är slutet på ett beep-test.
Om jag dig någon gång skulle mista, mitt hjärta det skulle brista.
Du är en sådan vacker dam, så snälla, ge mig en kram.
Visst är den vacker ? Om något, någonsin har kunnat hjälpa Erik i ett förhållande så är det nog denna dikt.
Jag håller tummarna Erik !
//Robin
Jag och Elin hoppas innerst att dom båda tycker om varandra, men inte riktigt vågar säga något till den andre.
Det är här jag kommer in !
Som den gode vänn jag är har jag nämligen tänkt att jag ska ta och hjälpa Erik lite på traven.
Därför har jag skrivit en dikt till Nelly, och skickat den till Erik så att han ska kunna läsa upp den.
(Jag är tillochmed så snäll att jag låter han ta åt sig äran för dikten).
Här är den :
Käre Nelly varje gång jag dig ser, jag får fjärilar i min belly. (belly = mage på eng.)
Mitt hjärta det extra bankar, när du är på minna tankar.
Du får varje dag att kännas som en fest, du är slutet på ett beep-test.
Om jag dig någon gång skulle mista, mitt hjärta det skulle brista.
Du är en sådan vacker dam, så snälla, ge mig en kram.
Visst är den vacker ? Om något, någonsin har kunnat hjälpa Erik i ett förhållande så är det nog denna dikt.
Jag håller tummarna Erik !
//Robin
Osocialt, Kritik och Min Far Ronald Mcdonald.
Robinochrobert.blogg.se uppdaterar alldeles för sällan!
Den hårda kritiken kommer från ingen mindre än Therese.
Både jag och Robert ska försöka ta till oss utav denna kritik. Och vi ska definitivt bättra oss på punkten uppdatering.
Vilket med andra ord betyder att Robert kommer att slänga in ett inlägg 5 gånger istället för 3 gånger om året.
Idag har både jag och människor runt mig känt oss otroligt osociala. De få ord jag utbytt med andra levande varelser kan räknas på min vänstra hands fingrar.
Men jag antar att alla är tråkiga idag så att man kan vara extra roliga imorgon. Fast imorgon finns det ju en annan sak som kommer att göra att vi blir jätte glada och roliga. En sak som kommer att göra oss super sociala och helt plötsligt börjar vi prata med allt och alla. Man börjar våga mer och mer. Samtidigt som man blir yrare och yrare. Plötsligt är man så yr att man knappt kan gå men då löser man det genom att dricka lite mer.
Hahah nej, nu skojade jag bara lite med min far.
Han är nämligen väldigt orolig att jag på Valborg skulle få för mig att börja dricka annat än Cola så att säga. Men det känns som att han inte behöver vara orolig. Det finns ju inget och då menar jag INGET som är bättre än Cola.
Idag så har jag, tro det eller ej, köpt smink! Okey, kanske inte riktigt köpt, jag har ju inte köpt på det sättet att jag betalat. Sminket var dessutom inte ens till mig. Men jag känner mig ändå väldigt stolt!
Jag har nämligen hjälpt Therese att välja mellan två olika smink sorter. Therese hade ett svårt val mellan två olika sminkburkar. När hon frågade mig vilken jag tyckte att hon skulle välja, så såg jag min chans att glänsa lite.
Att hon stod och gjorde uppenbara gester om vilken burk jag skulle välja, var något jag valde att inte lägga in i min övervägning. Istället lade jag fram ett proffsigt förslag för en utav burkarna. Det var även den burken som hon senare valde och den som hon tidigare stått och gjort gester för.
På kvällen var jag tillsammans med min Far, Plast mor, Pim och Max vid vårat nya hus och grillade hamburgare.
Det var min far som stod för grillningen, han sa stolt att han vänt burgare en massa gånger i sitt liv och att detta minsann skulle bli de godaste burgare vi någonsin ätit.
När jag intresserat frågade om han tidigare jobbat på Mcdonalds/Burgerking.
Blev han av okänd anledning väldigt arg och hotade med att jag kanske inte skulle få en hamburgare om jag inte passade mig. Därför lät jag ämnet förfalla, men jag misstänker att han försöker dölja något, jag ska därför börja snoka lite i hans tidigare jobbpapper.
Jag hoppas på att det kanske var min far som uppfann Mcflurry Deluxe, men att någon annan snodde idéen och blev snor-rik på min fars uppfinning.
Eller att han kanske vunnit vm i "burger vändning" men ådragit sig en skada och därför tvingats avsluta sin karriär i förtid.
Vem vet ?
//Robin
Viksberg...
Så har den första golfrundan på Viksbergs GK avverkats.
Det var på den soliga förmiddagen under lördagen som jag tillsammans med både Niclas och Robert entrade den första teen (utslagsplatsen).
Eftersom att det var den första rundan hade jag inte speciellt höga förväntningar på mitt spel. Trots det var mitt spel under alla förväntningar. Jag spelade så dåligt att man kunde tro att jag spelade med en sopkvast och en kastanj snarare än golfklubbor och en golfboll.
Jag var den enda som kände mig helt slut efter rundan, jag antar att det beror på att jag var den som gick isärklass längst, då jag spred bollarna över halva södertälje.
Efter 18 spelade hål hade jag slagit iväg 13 bollar så fel att jag inte återfunnit dem.
Det var inte bara min samling bollar som fick ta smällar, det sved dessutom rejält i plånboken när det var dags för lunch.
Jag, Niclas och Robert känner alla tidigt hur det börjar kurrar i magen. Därför känns det extra skönt när vi kommer fram till cafeterian vid 10-hålet. Alla tre tänker att man äntligen får sätta gaddarna i en stor fet hamburgare.
Vi tar alla upp en varsin hundra-lapp,låter den fladdra i vinden, och säger att nu ska det ätas !
Med våran skattkista känner jag att vi antagligen kommer att kunna äta tills vi spyr. Det var vad jag trodde ända tills den stund då jag fick se prislistan. Då inser jag att våra pengar precis räcker till en macka och en dricka.
Några exempel på priser från den ytterst dyra prislistan är;
Coca Cola (50cl) 25 kr, en toast 25 kr, en Kexchocklad 15 kr, en liten Delikatoboll 15 kr.
Det som borde blivit en hel festmåltid blev istället för mig en Cola, tre Kexchoklad och en toast.
De sakerna skulle enligt egna beräkningar kosta runt 35 kronor på Ica.
Så man skulle väll kunna säga att jag gjort en hyfsat dålig affär.
//Robin
Soliga dagar är dom bästa
Jag och Robert står nu på våra bara knän och bedjar till er läsare att förlåta oss för våran hemskt dåliga uppdatering.
Jag hoppas att ni finner i era hjärtan att förlåta oss. Kanske, kanske, kanske kan vi bli förlåtna om vi skriver ett varsitt super inlägg.(?)
Jag tänker iallafall göra ett försök. Sen ska jag få Robert att sätta sig framför datorn och slita ut sitt tangentbord med att skriva intressanta händelser ur hans liv.
Så vad har jag gjort dessa soliga dagar i slutet utav April ?
Jag citerar mig själv och Therese genom att svara- Vad har jag inte gjort ? Jag har gjort allt !
När jag på söndag kväll fick veta att Klara var sjuk och inte tänkte komma på måndagen. Kände jag att detta kunde bli en otroligt lång och tråkig vecka. Men jag hade fel !
Givetvis har inte veckan varit lika rolig som den skulle varit om Klara varit med och förgyllt vår vardag.
Dock var det en super rolig vecka med mycket skratt och skoj.
På måndags eftermiddagen gick jag Therese och Elsa med en varsin glass i mun hem till Erik.
Prommenaden från centrum till Eriks hus tog cirkus 40 minuter. Det är en prommenad som borde tagit cirka 10 minuter. Fast det skulle ju krävt att vi gått i ett normalt tempo.
Vi gick i något slags snigel tempo. Vi gick så långsamt att jag tror att jag såg en man först gå hemifrån till jobbet,för att senare komma hem igen efter en heldag på jobbet.
Väl hemma hos Erik hoppade vi studdsmatta, kollade på gamla foton och träffade på Putte (som är Eriks 2 meter långe pytonorm !)
Jag vart rejält mörbultad under mitt besök. Nu var det inte endast Elsa som använde mig som en levande slagpåse. Utan Eriks lillasyster Karin hade också funnit glädjen i att slå mig. Eftersom att dom båda är starkare än mig blev jag ett lätt byte. Trots det kunde jag stoltsera mig vinnare. Vinnare i att hålla i den "bästa" bollen. Tävlingen gick ut på att man skulle hålla i en speciell boll så länge som möjligt. Ingen förstod vad som hände när jag trollade bort bollen för att senare dra ut den från Elsas ena öra. Dock fick jag stående ovationer.
På tisdagen gick jag hem tidigt för att plugga. På kvällen var det dags för fotbollsträning.
Jag har efter lång betänketid kommit fram till att jag inte ska börja i Huddinge fotboll. Jag har dock två problem
Problem 1 : Jag är livrädd för tränaren
Problem 2 : Tränaren är helt inställd på att jag ska börja.
Så efter mycket gnuggande utav mina geniknölar har jag kommit på en idiot säker plan. Jag ska nu på måndag
skicka ett sms till tränaren. Där jag ska skriva att jag snubblat i en trappa och tragiskt nog blivit skadad resten utav fotbollssäsongen.
På onsdagen var det åter igen dags för våran lilla "matätar tävling". Jag hade som mål att avancera från min 4-plats
till en pallplats. Dagens maträtt var blodpudding/potatisbullar. Eftersom att jag hatar blodpudding valde jag att äta potatisbullar, medans resten valde blodpudding. Jag antar att dom andra såg att jag var hungrig som en varg. Därför kom dom fram till att en potatisbulle var lika mycket värd som 1,5 blodpuddings bitar. Så om jag åt 3 var det lika mycket värt som om dom åt 2 osv. Trots stor psykningar utav Elin lyckades jag trycka i mig 16 stycken potatisbullar ! Det räckte till en stark 2a-plats. Något jag är mycket nöjd över, även om jag gärna vunnit. Speciellt eftersom att jag inte riktigt tyckte att alla spela efter samma regler. Men det struntade jag i. Istället gratulerade jag Therese till hennes magnifika seger.
Det var cirka 30 minuter senare som jag började ångra mitt svulleri. Min mage hade svullnat upp. Och det såg ut som att jag var gravid ! Då menar jag inte att det såg ut som att jag var i 2a månaden eller nått. Nej, det såg ut som att jag var i 9 månaden och hade en jättte flodhästbebis i magen.
Elsa vägrade helt att prata med mig efter att hon sett min mage. Jag tyckte mig även se Fabian rita elaka teckningar som föreställde mig på bb. Dom teckningarna har skapat djupa sår.
Nu hoppas jag att Klara snart blir frisk så att hon kan lysa upp våran vardag. Jag önskar dessutom innerligt att Robert kan ta och skriva lite. Så att ni läsare kan förlåta oss.
//Robin
Sm - Finalen !!
Igår, lördagen den 19 april var dagen jag länge längtat efter. Det var dagen då det avgörs vilka som är sveriges bästa innebandy lag 2008.
Jag var rejält anfådd då jag entrade tågperongen. Jag hade tvingats springa en bra bit för att hinna med tåget. Dom båda änglarna Nelly och Elin hade gjort det jävligt klart för mig att dom inte tänkte vänta på mig om jag kom försent.
Med löpsteg som hade fått vilken Kenyan som helst att jubbla hann jag precis i tid till tågets avgång.
Mina förväntningar var skyhöga. Ett fullsatt Globen, trevligt sällskap och innebandy i världsklass. Kan det bli bättre ? Min ända oro var att jag ännu inte skaffat biljetter. Vilket kan vara ett ganska stort problem. Speciellt eftersom att det var helt slutsålt. Men jag var optimistisk och hoppades på det bästa.
När jag klev ut från tunnelbanan vid globen, fanns det till min stora glädje en massa olika män som stod och skrek att dom hade biljetter till salu.
Jag gick fram till första bästa och frågade hur mycket en biljett kostade. Manen sa - 300
Efter att jag snabbt kikat på biljetten såg jag att den platsen hade kostat 250 kronor på ticnet.
- 150 sa jag med min bestämda stämma.
- 200 svarade mannen.
- 150 sa jag och tog fram mina "hundvalps ögon"
Som alltid när jag tar fram mina "hundvalps ögon" fick jag som jag ville och han gav mig biljetterna för det billiga priset 150 kronor.
Sedan var det dags för Elin och Nelly att hämta ut sina biljetter. Vilket visade sig vara svårare än vi trott, men vi fick som tur var hjälp utav världens skönaste gubbe. Han var lite utav en blandning mellan Peter Harrison och en marinsoldat. Han fick oss att springa i fullfart till entre 7 för att där möta upp en man vid namn Stefan Berg.
Nelly visade sig vara en enormt skicklig löpare och var där på några sekunder. Jag och Elin anläde lite senare.
Väll där fanns ingen alls. Elin började prata i telefon med sin mormor som fixat biljetterna. Jag tar på egen hand initiativet att gå in till någon slags entre. Där inne börjar jag skrika efter en Stefan Berg. Ingen svarar. Efter ett antal försök ger jag upp. Då kommer en kvinna fram till mig och frågar
- Söker du Stefan Berg ?
- Ja svarar jag.
- Han står där. Säger hon och pekar på en man som stått bredvid mig enda sedan jag kommit in.
Jag blir lite smått förbannad. Det finns inte en chans att han inte hört att jag i 10 minuters tid har ropat ut hans namn. Lyckan över att ha funnit honom överstiger dock min irritation. Jag ropar till mig Elin och Nelly och dom får sinna biljetter.
När vi med en varsin biljett i handen skulle gå igenom spärrarna, blev jag plötsligt super nervös. Jag fick helt panik. Det enda jag tänkte var - Biljetten är oäkta, biljetten är oäkta, BILJETTEN ÄR OÄKTA ! Annars skulle han aldrig sålt den till mig så billigt.
Det var med stor lättnad som jag lite senare stod på andra sidan spärren, med min tillsynes äkta biljett i handen.
Både herr och dam-matchen var två riktgt bra matcher som båda var otroligt spännande. Skönt var det också att Warberg vann. Jag skulle aldrig stått ut med Wille och Niclas gliringar om Aik vunnit.
Det bästa under hela finalen var enligt mig helt klart "boll utsläppet".
Dom hade vid entren ställt upp en "smart bil" som var fullproppade med innebandy bollar i olika färger.
I pausen mellan andra och tredje perioden i herrarnas match öppnade dom alla dörrarna och bollarna forsade ut.
Tyvärr var ju inte vi dom enda där, utan det var massvis med små knattar i 10-års åldern som var ute efter att få en boll.
Men vi hade ju Elin och Nelly ! Dom spottade, fräste och snodde bollar från gråtande småbarn. Tillsammans samlade dom ihop nästan hälften utav alla bollar som låg i bilen.
Hemma hos Niclas räknade vi bollarna. 280 st bollar hade jag, Niclas, Wille, Rasmus, Elin och Nelly tillsammans lyckats sno åt oss.
Hela Niclas vardagsrum blev fyllt när vi hälde ut bollarna på golvet. Sedan var det dags att dela upp dom rättvist. Det gick både snabbare och smärtfriare än jag trott. Vi var alla som småbarn i en godisbutik och därför hade jag trott att det skulle bli lite utav ett kaos. Vi fick ungefär 46 bollar var.
Ingen utav oss kommer nog att köpa en boll under resten utav våran livstid.
Det måste även nämnas att jag, William, Erik och Nelly i fredags var hemma hos Elin och spelade fotboll.
Min och Elins plan var att vi skulle lyckas få ihop Erik och Nelly. Det gick sådär. Vi hade tänkt att dom skulle vara i samma lag, så att dom skulle förstå hur bra dom passade ihop. Men istället fullkomligt mossade dom oss. Både Erik och Nelly skadade mig så alvarligt att jag flera gånger funderade på att ringa ambulans. Jag och William hade ett otroligt fint spel och tillsammans såg vi till att vårt lag vann. Jag och William kom efter matchen överrens om att
om Erik, Nelly och Elin vill, så är vi villiga att acceptera en revansch match. Om matchen blir av så ska jag se till att ha dubbel hockey utrustning på mig som skydd.
Våra bollar :)
//Robin
Jag var rejält anfådd då jag entrade tågperongen. Jag hade tvingats springa en bra bit för att hinna med tåget. Dom båda änglarna Nelly och Elin hade gjort det jävligt klart för mig att dom inte tänkte vänta på mig om jag kom försent.
Med löpsteg som hade fått vilken Kenyan som helst att jubbla hann jag precis i tid till tågets avgång.
Mina förväntningar var skyhöga. Ett fullsatt Globen, trevligt sällskap och innebandy i världsklass. Kan det bli bättre ? Min ända oro var att jag ännu inte skaffat biljetter. Vilket kan vara ett ganska stort problem. Speciellt eftersom att det var helt slutsålt. Men jag var optimistisk och hoppades på det bästa.
När jag klev ut från tunnelbanan vid globen, fanns det till min stora glädje en massa olika män som stod och skrek att dom hade biljetter till salu.
Jag gick fram till första bästa och frågade hur mycket en biljett kostade. Manen sa - 300
Efter att jag snabbt kikat på biljetten såg jag att den platsen hade kostat 250 kronor på ticnet.
- 150 sa jag med min bestämda stämma.
- 200 svarade mannen.
- 150 sa jag och tog fram mina "hundvalps ögon"
Som alltid när jag tar fram mina "hundvalps ögon" fick jag som jag ville och han gav mig biljetterna för det billiga priset 150 kronor.
Sedan var det dags för Elin och Nelly att hämta ut sina biljetter. Vilket visade sig vara svårare än vi trott, men vi fick som tur var hjälp utav världens skönaste gubbe. Han var lite utav en blandning mellan Peter Harrison och en marinsoldat. Han fick oss att springa i fullfart till entre 7 för att där möta upp en man vid namn Stefan Berg.
Nelly visade sig vara en enormt skicklig löpare och var där på några sekunder. Jag och Elin anläde lite senare.
Väll där fanns ingen alls. Elin började prata i telefon med sin mormor som fixat biljetterna. Jag tar på egen hand initiativet att gå in till någon slags entre. Där inne börjar jag skrika efter en Stefan Berg. Ingen svarar. Efter ett antal försök ger jag upp. Då kommer en kvinna fram till mig och frågar
- Söker du Stefan Berg ?
- Ja svarar jag.
- Han står där. Säger hon och pekar på en man som stått bredvid mig enda sedan jag kommit in.
Jag blir lite smått förbannad. Det finns inte en chans att han inte hört att jag i 10 minuters tid har ropat ut hans namn. Lyckan över att ha funnit honom överstiger dock min irritation. Jag ropar till mig Elin och Nelly och dom får sinna biljetter.
När vi med en varsin biljett i handen skulle gå igenom spärrarna, blev jag plötsligt super nervös. Jag fick helt panik. Det enda jag tänkte var - Biljetten är oäkta, biljetten är oäkta, BILJETTEN ÄR OÄKTA ! Annars skulle han aldrig sålt den till mig så billigt.
Det var med stor lättnad som jag lite senare stod på andra sidan spärren, med min tillsynes äkta biljett i handen.
Både herr och dam-matchen var två riktgt bra matcher som båda var otroligt spännande. Skönt var det också att Warberg vann. Jag skulle aldrig stått ut med Wille och Niclas gliringar om Aik vunnit.
Det bästa under hela finalen var enligt mig helt klart "boll utsläppet".
Dom hade vid entren ställt upp en "smart bil" som var fullproppade med innebandy bollar i olika färger.
I pausen mellan andra och tredje perioden i herrarnas match öppnade dom alla dörrarna och bollarna forsade ut.
Tyvärr var ju inte vi dom enda där, utan det var massvis med små knattar i 10-års åldern som var ute efter att få en boll.
Men vi hade ju Elin och Nelly ! Dom spottade, fräste och snodde bollar från gråtande småbarn. Tillsammans samlade dom ihop nästan hälften utav alla bollar som låg i bilen.
Hemma hos Niclas räknade vi bollarna. 280 st bollar hade jag, Niclas, Wille, Rasmus, Elin och Nelly tillsammans lyckats sno åt oss.
Hela Niclas vardagsrum blev fyllt när vi hälde ut bollarna på golvet. Sedan var det dags att dela upp dom rättvist. Det gick både snabbare och smärtfriare än jag trott. Vi var alla som småbarn i en godisbutik och därför hade jag trott att det skulle bli lite utav ett kaos. Vi fick ungefär 46 bollar var.
Ingen utav oss kommer nog att köpa en boll under resten utav våran livstid.
Det måste även nämnas att jag, William, Erik och Nelly i fredags var hemma hos Elin och spelade fotboll.
Min och Elins plan var att vi skulle lyckas få ihop Erik och Nelly. Det gick sådär. Vi hade tänkt att dom skulle vara i samma lag, så att dom skulle förstå hur bra dom passade ihop. Men istället fullkomligt mossade dom oss. Både Erik och Nelly skadade mig så alvarligt att jag flera gånger funderade på att ringa ambulans. Jag och William hade ett otroligt fint spel och tillsammans såg vi till att vårt lag vann. Jag och William kom efter matchen överrens om att
om Erik, Nelly och Elin vill, så är vi villiga att acceptera en revansch match. Om matchen blir av så ska jag se till att ha dubbel hockey utrustning på mig som skydd.
Våra bollar :)
//Robin
Förklaringen
Som ni uppmärksamma läsare kanske märkt, har det här på bloggen kommit upp två mycket vackra dikter.
Dikterna var tillägnade mina underbara vänner Klara (a.k.a Klas) och Therese (a.k.a Thore).
Anledningen är en ganska lång men rolig historia, här kommer den !
Det var under en rast på fredagen som jag, Klara, Therese och Niklas promenerade till Huddingegymnastiet.
Niklas frågar mig om han kan låna en tjuga.
- Självklart lånar jag ut 20-kronor till dig ! Svarade jag glatt.
- Tack ! Du är så gullig. Sa Niklas smörigt.
- Ja, vad gör man inte för sin bästa kompis ? Frågade jag.
Då tittar Klara förvånat upp. Med en chokad stämma säger hon
- Men jag som trodde att jag var din bästa kompis
- Ja, men han sa attt jag var gullig ju ! Sånt ger bonus poäng !
- Jaha, ja det var ju lätt att ligga bra till hos dig då. Muttrade Klara, uppenbart irreterad.
Detta var bara början. När Klara cirkus 2 timmar senare lyssnade på musik från min mobil råkade hon spela upp ljudet på en bebis som skrattar. När Therese hörde skrattet sa hon fyndigt
- Men Robin har du spelat in dig själv när du skrattar ?
Som alla nog förstår kände jag mig otroligt kränkt och ledsen. När Therese fick se mina tårfylda ögon, antar jag att hon kände enorma skuldkänslor. Det var nog då hon bestämde sig för att gottgöra mig. Jag antar även att Klara, då såg en gyllene chans att bli min favorit-kompis igen. Så därför både städade dom mitt skåp och ritade den vackraste teckningen mina ögon någonsin skådat. Teckningen föreställde en Mcflurry deluxe. Min favorit glass.
När jag väll kom till mit skåp helt omedveten om att dom städat mitt skåp och ritat mig en teckning. Fann jag inte riktigt någon anledning att öppna skåpet. Therese räckte över nycken till mitt skåp. (Hon har den på sin nyckelknippa för att jag inte ska tappa bort den).
Men jag skakade på huvudet.
- Nej tack, jag behöver inget därifrån. Sa jag.
Nu började Klara och Therese bli smått desperata. Dom var ju tvugna att få mig att öppna skåpet utan att jag skulle förstå att nånting var i görningen.
Klara säger lite lurigt - Men vi har ju engelska gloser till på måndag !
Nej det har vi inte säger jag lite överraskat.
-Läraren har iallafall inte sagt något.
.............
- Men Robin har du min religons bok ? Frågar Klara lite smått desperat.
- Nej ? Men varför vill du ha den ? Vi jobbar ju inte ens med den.
När jag ser Klaras bedjande blick beslutar jag att det är bäst att jag slutar fråga och bara tittar om jag råkar ha hennes bok i mitt skåp.
När jag sedan ser mitt städade skåp är min första tanke att jag råkat öppna någon annas skåp. Jag inser dock snabbt att det inte verkar troligt. När jag ser teckningen förstår jag att det är underbara Klara och Therese som fixat till mitt skåp. Jag blir helt mållös och står där helt tyst. Jag tror att jag kramdade om dom så många gånger att dom aldrig mer vill ha en kram av mig.
Jag kände efter det skuld, och att jag nu var tvugen att tacka för denna fina gest på ett mycket speciellt sätt.
När jag tänkte som hårdast fick min hjärna en utav sina sällsynta snilleblixtar.
Jag ska tacka dom med en dikt ! Finns det något finare sätt att tacka någon ?
Så där har ni anledningen till att två vackra dikter legat uppe på bloggen
För dom som har missat dikterna så finns dom i det tidigare inlägget - Det vackraste jag vet.
//Robin
Dikterna var tillägnade mina underbara vänner Klara (a.k.a Klas) och Therese (a.k.a Thore).
Anledningen är en ganska lång men rolig historia, här kommer den !
Det var under en rast på fredagen som jag, Klara, Therese och Niklas promenerade till Huddingegymnastiet.
Niklas frågar mig om han kan låna en tjuga.
- Självklart lånar jag ut 20-kronor till dig ! Svarade jag glatt.
- Tack ! Du är så gullig. Sa Niklas smörigt.
- Ja, vad gör man inte för sin bästa kompis ? Frågade jag.
Då tittar Klara förvånat upp. Med en chokad stämma säger hon
- Men jag som trodde att jag var din bästa kompis
- Ja, men han sa attt jag var gullig ju ! Sånt ger bonus poäng !
- Jaha, ja det var ju lätt att ligga bra till hos dig då. Muttrade Klara, uppenbart irreterad.
Detta var bara början. När Klara cirkus 2 timmar senare lyssnade på musik från min mobil råkade hon spela upp ljudet på en bebis som skrattar. När Therese hörde skrattet sa hon fyndigt
- Men Robin har du spelat in dig själv när du skrattar ?
Som alla nog förstår kände jag mig otroligt kränkt och ledsen. När Therese fick se mina tårfylda ögon, antar jag att hon kände enorma skuldkänslor. Det var nog då hon bestämde sig för att gottgöra mig. Jag antar även att Klara, då såg en gyllene chans att bli min favorit-kompis igen. Så därför både städade dom mitt skåp och ritade den vackraste teckningen mina ögon någonsin skådat. Teckningen föreställde en Mcflurry deluxe. Min favorit glass.
När jag väll kom till mit skåp helt omedveten om att dom städat mitt skåp och ritat mig en teckning. Fann jag inte riktigt någon anledning att öppna skåpet. Therese räckte över nycken till mitt skåp. (Hon har den på sin nyckelknippa för att jag inte ska tappa bort den).
Men jag skakade på huvudet.
- Nej tack, jag behöver inget därifrån. Sa jag.
Nu började Klara och Therese bli smått desperata. Dom var ju tvugna att få mig att öppna skåpet utan att jag skulle förstå att nånting var i görningen.
Klara säger lite lurigt - Men vi har ju engelska gloser till på måndag !
Nej det har vi inte säger jag lite överraskat.
-Läraren har iallafall inte sagt något.
.............
- Men Robin har du min religons bok ? Frågar Klara lite smått desperat.
- Nej ? Men varför vill du ha den ? Vi jobbar ju inte ens med den.
När jag ser Klaras bedjande blick beslutar jag att det är bäst att jag slutar fråga och bara tittar om jag råkar ha hennes bok i mitt skåp.
När jag sedan ser mitt städade skåp är min första tanke att jag råkat öppna någon annas skåp. Jag inser dock snabbt att det inte verkar troligt. När jag ser teckningen förstår jag att det är underbara Klara och Therese som fixat till mitt skåp. Jag blir helt mållös och står där helt tyst. Jag tror att jag kramdade om dom så många gånger att dom aldrig mer vill ha en kram av mig.
Jag kände efter det skuld, och att jag nu var tvugen att tacka för denna fina gest på ett mycket speciellt sätt.
När jag tänkte som hårdast fick min hjärna en utav sina sällsynta snilleblixtar.
Jag ska tacka dom med en dikt ! Finns det något finare sätt att tacka någon ?
Så där har ni anledningen till att två vackra dikter legat uppe på bloggen
För dom som har missat dikterna så finns dom i det tidigare inlägget - Det vackraste jag vet.
//Robin
Det vackraste jag vet.
Klaras dikt
Käre Klas, jag älskar Havre fras.
Dock inte lika mycket, som jag älskar dig.
Du är ju ändå min favorit-tjej.
Dina ögon dom är blåa och du är så lång.
Man vill bara krama dig, och sjunga en sång.
Varje gång du skrattar, det är då jag fattar.
Att vara med dig det är ren lycka.
Det är jag inte ensam om att tycka.
Gräset ska dö himlen bli grå
men våran vänskap, den ska för alltid kvarstå
Dikt tillägnad Therese
Av din maskulina sida vi alltför lite ser.
Efter varje gång jag Thore träffat, jag honom gillat allt mer.
Dina ögons starka glans och ditt bruna hår.
Och din stackars mun, som idag fick ett sår.
Jag blev inte nerbrottad, endast utav din charm.
Du har dessutom, en stark vänster arm.
Varje gång man dig ser man blir helt varm.
Jag vill nu till alla människor, tipsa och slå larm
Om en härlig tjej, med en röst som har ett vackert klang
Hon har dessutom, multipel talang.
//Robin
Heroes !
Ja, hur ska man sammanfatta min första träning i Huddinges fotbollslag ?
Det är ganska svårt. Jag tror att ett ord som underlig skulle passa ganska bra.
När träningen väl började hade det till allas lättnad slutat regna. Så med fotbollsskorna på snodda sprang jag ut på den stora konstgräsplanen. Eftersom att det var cirkus 1 år sedan jag senast spelade organiserad fotboll, så var jag ganska ringrostig i början. Ganska tidigt fick jag den känslan att tränaren var ganska speciell och att han dessutom inte riktigt gillade mig. Inte nog med att han hackade på mig för minsta tekninska fel jag gjorde. Han valde dessutom att övervaka mig stenhårt när det var fys. När vi sedan stretchade sa han åt mig att jag skulle stretcha ordentligt och slängde en bit tejp på mig. Hittils hade jag trott att han var en konstig prick som utav en okänd anledning inte råkade gilla mig. Men det som hände strax efter fick mig att helt ändra tycke.
Fabian som stod bredvid mig när vi stretchade, hade ställt sig i en ganska konstig ställning. Då kommer den 20-årige tränaren fram till Fabian och säger med hög röst
- Fan va het du är Fabian
- Jag blir lite kåt på dig
Jag måste säga att jag inte alls förstår humorn i det hela. Dock var jag den enda i hela laget som inte skrattade.
Hursomhelst var det roligt att spela igen och jag ser fram emot nästa träning.
Idag efter skolan hände en sak så häpnadsväckande att jag själv fortfarande är i chok. En sådan heroisk insats att det nu känns som att vinnaren utav bragdguldet 2008 redan är klar.
Det var efter att den sista lektionen var slut. Min klass hade fått sluta senare pågrundutav en del stökiga elever.
Glad som alltid och nynnandes på en melodi närmar jag mig mitt skåp. Då inser jag plötsligt att jag råkat låsa in mina nycklar i skåpet.
Dom enda reservnycklarna finns i förvar hos en viss Elin Börjesson. Snabbt försöker jag leta reda på Elin. Det tar inte lång tid innan jag inser att hon redan gått hem.
Jag börjar då tycka smått synd om mig själv, att jag ska behöva gå hem utan en jacka eller nycklar hem. Men då får jag en snilleblixt ! Vänta lite, det finns ju en viss sak som kallas mobil ! Så jag ringer upp Elin och med mycket smör om hur otroligt underbar och rolig hon är lyckas jag få henne att vända om och cykla tillbaka. Värt att nämna är då att hon redan hunnit cirka 1,5 kilometer bort. Att hon då kan känna min smärta och förtvivlan, och vända tilbaka är enligt mig sant hjältemod. Jag vill tacka Elin så mycket för hennes heroiska insats idag.
Tack Elin !
Dagens låttips : Natasha Bedingfield - Soulmate
//Robin
Det är ganska svårt. Jag tror att ett ord som underlig skulle passa ganska bra.
När träningen väl började hade det till allas lättnad slutat regna. Så med fotbollsskorna på snodda sprang jag ut på den stora konstgräsplanen. Eftersom att det var cirkus 1 år sedan jag senast spelade organiserad fotboll, så var jag ganska ringrostig i början. Ganska tidigt fick jag den känslan att tränaren var ganska speciell och att han dessutom inte riktigt gillade mig. Inte nog med att han hackade på mig för minsta tekninska fel jag gjorde. Han valde dessutom att övervaka mig stenhårt när det var fys. När vi sedan stretchade sa han åt mig att jag skulle stretcha ordentligt och slängde en bit tejp på mig. Hittils hade jag trott att han var en konstig prick som utav en okänd anledning inte råkade gilla mig. Men det som hände strax efter fick mig att helt ändra tycke.
Fabian som stod bredvid mig när vi stretchade, hade ställt sig i en ganska konstig ställning. Då kommer den 20-årige tränaren fram till Fabian och säger med hög röst
- Fan va het du är Fabian
- Jag blir lite kåt på dig
Jag måste säga att jag inte alls förstår humorn i det hela. Dock var jag den enda i hela laget som inte skrattade.
Hursomhelst var det roligt att spela igen och jag ser fram emot nästa träning.
Idag efter skolan hände en sak så häpnadsväckande att jag själv fortfarande är i chok. En sådan heroisk insats att det nu känns som att vinnaren utav bragdguldet 2008 redan är klar.
Det var efter att den sista lektionen var slut. Min klass hade fått sluta senare pågrundutav en del stökiga elever.
Glad som alltid och nynnandes på en melodi närmar jag mig mitt skåp. Då inser jag plötsligt att jag råkat låsa in mina nycklar i skåpet.
Dom enda reservnycklarna finns i förvar hos en viss Elin Börjesson. Snabbt försöker jag leta reda på Elin. Det tar inte lång tid innan jag inser att hon redan gått hem.
Jag börjar då tycka smått synd om mig själv, att jag ska behöva gå hem utan en jacka eller nycklar hem. Men då får jag en snilleblixt ! Vänta lite, det finns ju en viss sak som kallas mobil ! Så jag ringer upp Elin och med mycket smör om hur otroligt underbar och rolig hon är lyckas jag få henne att vända om och cykla tillbaka. Värt att nämna är då att hon redan hunnit cirka 1,5 kilometer bort. Att hon då kan känna min smärta och förtvivlan, och vända tilbaka är enligt mig sant hjältemod. Jag vill tacka Elin så mycket för hennes heroiska insats idag.
Tack Elin !
Dagens låttips : Natasha Bedingfield - Soulmate
//Robin
Slutet på våran fanclub
Fotbolls träning sedan innebandy träning efter det middag och senare plugg till franska-prov och till kemi-prov.
Visst känns det som att jag planerat min kväll väl ? Det kommer antagligen inte att bli det minsta stressigt.
Vad jag nu ska uträtta på sex timmar brukar jag i vanliga fall göra på en vecka
Jag har nu själv börjat känna att denna blogg har utvecklats till något utav en Amy diamond fanclub.
I vart och varannat inlägg har jag smygit in meningar om hur undebart bra Amy är. Något som min plastfar inte varit sen med att berätta. Med den väldigt mogna kommentaren
- Amy är kass !
Berättade han exakt vad han tycker om våran lilla fanclub.
Kommentaren vågade han dessutom inte stå för utan skrev anonymt.
Hursomhelst har jag nu lovat mig själv att jag ska sluta skriva om just Amy Diamond. Innan ni läsare överger oss och jag får ta skit från Robert.
En sista sak måste jag dock få skriva. Idag fyller nämligen min stora idol 16. Däför vill jag och Robert passa på att säga GRATTIS !
Snart kan ni kanske se mig på vitaduken ! Jag ska nämligen på en audition till en mycket fin och rörande film om nunnor som finner glädjen i musik. Jag kommer förhoppningsvis få en roll som en sjungande munk.
Med en fin pott-frisyr kommer jag att ta ton till låten - Jag saknar dig ibland.
Regisör till filmen är Klara och Therese. Om jag får rollen lovar jag att kritisera filmen i ett senare inlägg.
Jag titta nu ut genom fönstret och ser till min glädje att regnet fullkomligt öser ner.
Det innebär att jag antagligen verkligen kommer att njuta utav min första träning med huddinge if.
//Robin
Fotboll (?)
Idag måste ni, precis som jag, känt att sommarn snart är här !
Det stora tecknet för mig var inte att solen sken som aldrig förr eller att man kunde gå runt i t-shirt utan att frys. Nej det stora tecknet var för mig att jag klockan 21.00 kunde gå ut i jeans och t-shirt och ställa mig och svinga med golfklubbor. Det betyder sommar för mig !
Efter skolan gjorde jag och Elin sällskap hem. Elin insisterade på att vi skulle ta en genväg hem. Utan protester följde jag efter henne. Efter ett tag insåg jag att vi gick åt fel håll. Något jag påpekade för Elin, men hon låtsades inte om det. För en kort stund trodde jag att hon lurat mig. Att hon egentligen var påväg till en kompis och bara ville ha sällskap dit. Det skulle inte förvånat mig om hon plötsligt stannat, gått in till ett hus och ropat hej då !
Då skulle jag stå där ensam, ledsen och förnedrad.
Men nu skulle hon faktiskt hem. Det var bara det att Elins lokalsinne är inte alltid det bästa.(Hon har blandat ihop vårberg med krokvägen). Därför tror jag att hon mer ville visa sig duktig och hitta på en genväg. Sen insåg hon plötsligt att hon gått vilse. Och följde därför efter mig lite diskret.
Robin Porkolab ska kanske börja på fotboll igen !
Det var efter att jag funnit minna gammla fotbollsskor,som jag kände en gnista hopp tändas.
Att samtalet med Huddinges tränare senare gick utmärkt. Får allt att kännas som att kontraktet redan är skrivet.
Samtalet gick så fenomenalt bra att jag måste beskriva det här på bloggen.
Robin - Hej jag heter Robin. Jag undrar om jag skulle kunna få prov-träna för huddinge.
Tränaren - Va ?
Robin - Ja, jag heter Robin. Jag undrar om jag skulle kunna få prov-träna för huddinge.
Tränaren - VEM ÄR DET ?
Robin - Jag heter Robin ! svarar jag lite halvhögt.
Tränaren JAG ÄR PÅ HAMMARBY MOT AIK JAG HÖR INTE ETT SKIT ! DU FÅR RINGA SENARE !
Robin - ........
Visst gick det bra ? Jag känner verkligen att jag styrde upp samtalet på ett bra sätt. Synd bara att han inte hörde något. Men jag får göra ett nytt försök senare. Nu vet jag ju iallafall vad jag ska säga.
//Robin
Det stora tecknet för mig var inte att solen sken som aldrig förr eller att man kunde gå runt i t-shirt utan att frys. Nej det stora tecknet var för mig att jag klockan 21.00 kunde gå ut i jeans och t-shirt och ställa mig och svinga med golfklubbor. Det betyder sommar för mig !
Efter skolan gjorde jag och Elin sällskap hem. Elin insisterade på att vi skulle ta en genväg hem. Utan protester följde jag efter henne. Efter ett tag insåg jag att vi gick åt fel håll. Något jag påpekade för Elin, men hon låtsades inte om det. För en kort stund trodde jag att hon lurat mig. Att hon egentligen var påväg till en kompis och bara ville ha sällskap dit. Det skulle inte förvånat mig om hon plötsligt stannat, gått in till ett hus och ropat hej då !
Då skulle jag stå där ensam, ledsen och förnedrad.
Men nu skulle hon faktiskt hem. Det var bara det att Elins lokalsinne är inte alltid det bästa.(Hon har blandat ihop vårberg med krokvägen). Därför tror jag att hon mer ville visa sig duktig och hitta på en genväg. Sen insåg hon plötsligt att hon gått vilse. Och följde därför efter mig lite diskret.
Robin Porkolab ska kanske börja på fotboll igen !
Det var efter att jag funnit minna gammla fotbollsskor,som jag kände en gnista hopp tändas.
Att samtalet med Huddinges tränare senare gick utmärkt. Får allt att kännas som att kontraktet redan är skrivet.
Samtalet gick så fenomenalt bra att jag måste beskriva det här på bloggen.
Robin - Hej jag heter Robin. Jag undrar om jag skulle kunna få prov-träna för huddinge.
Tränaren - Va ?
Robin - Ja, jag heter Robin. Jag undrar om jag skulle kunna få prov-träna för huddinge.
Tränaren - VEM ÄR DET ?
Robin - Jag heter Robin ! svarar jag lite halvhögt.
Tränaren JAG ÄR PÅ HAMMARBY MOT AIK JAG HÖR INTE ETT SKIT ! DU FÅR RINGA SENARE !
Robin - ........
Visst gick det bra ? Jag känner verkligen att jag styrde upp samtalet på ett bra sätt. Synd bara att han inte hörde något. Men jag får göra ett nytt försök senare. Nu vet jag ju iallafall vad jag ska säga.
//Robin
Mirakel kan inträffa !
Just nu känner jag mig otoligt stolt över mig själv. Det känns nästan som om jag bestigit Mount Everest. Eller kanske slagit in den avgörande straffen i fotbolls-vm.
Fast det jag gjort överstiger nog de ovannämnda med stor marginal.
Jag har först moppat hela golvet i mitt rum hos min far ! Och det bästa är att min 9-åriga lilla syster bara behövde hjälpa mig lite gran. Med typ grunderna och sånt. Men det mesta gjorde jag själv !Dock tog det inte lång tid innan jag stod där, mitt i rummet med endast moppat och klibbigt golv runt mig. Jag insåg då att jag hade problem. Men med lite acrobatiska rörelser lyckades jag ta mig ur den knipan.
När jag sedan entrade mitt rum hos min mor, insåg jag att här behövs det städas. Något som inte gjorts sedan jul, och som länge behövts även om jag förnekat det. Det tog mig ungefär 2 timmar att städa upp allt. Men jag fick en liten paus då det var middag. Dagens middag stod Benner för. Han hade vågat sig på att göra pizza. En ganska vågad maträtt att göra i våran familj. Då min morfar gör världens och då menar jag VÄRLDENS godaste pizza.
Så förväntningarna var höga. Pizzan levde upp till föväntningarna den smakade helt förträffligt.
Den får utav mig
(4a RR-symboler).
//Robin
Fast det jag gjort överstiger nog de ovannämnda med stor marginal.
Jag har först moppat hela golvet i mitt rum hos min far ! Och det bästa är att min 9-åriga lilla syster bara behövde hjälpa mig lite gran. Med typ grunderna och sånt. Men det mesta gjorde jag själv !Dock tog det inte lång tid innan jag stod där, mitt i rummet med endast moppat och klibbigt golv runt mig. Jag insåg då att jag hade problem. Men med lite acrobatiska rörelser lyckades jag ta mig ur den knipan.
När jag sedan entrade mitt rum hos min mor, insåg jag att här behövs det städas. Något som inte gjorts sedan jul, och som länge behövts även om jag förnekat det. Det tog mig ungefär 2 timmar att städa upp allt. Men jag fick en liten paus då det var middag. Dagens middag stod Benner för. Han hade vågat sig på att göra pizza. En ganska vågad maträtt att göra i våran familj. Då min morfar gör världens och då menar jag VÄRLDENS godaste pizza.
Så förväntningarna var höga. Pizzan levde upp till föväntningarna den smakade helt förträffligt.
Den får utav mig
(4a RR-symboler).//Robin
Bowling
Efter att både Plastmor och Max fegat ur. Styrde jag, Pim och Far stegen mot Vårbys bowlinghall.
Som alltid när det ska bowlas var det en spänd stämning i luften. Knappt ett ord utbyttes på vägen dit. Istället lades all fokus på bowlingen.
Jag började lite ringrostigt med att skjuta i rännan, och sedan välta tre ynka kägglor. Jag såg då hur både Pim och far knöt nävarna.
Trots en knackig start, lyckades jag rädda upp serien och resultatet landade tillsist på 118 poäng. Tyvärr räckte det endast till en andra plats, då min far lyckades samla ihop 124.
Men min revansch kom snabbt. När både min fars och lillasysters spel svajade, visade jag prov på en otrolig styrka och jämnhet. Det resulterade i att min poängskörd den serien blev hela 171 poäng !!
Jag behöver ju knappast tillägga att jag vann den serien med stor marginal.
Minna fina serier.
De tre muskitörerna visar hur man slänger iväg
ett bowlingklot
///Robin
Årets Roligaste Skoldag !
Årets roligaste skoldag !
Ja, idag var den stora dagen för alla tredje ringare på huddingegymnastiet här.
Dagen går ut på att man som klass ska samla en massa poäng genom att utföra vissa uppgifter.
Klassen som vid dagens slut har samlat flest poäng får den stora äran att springa ut först på avslutningen.
Jag och några andra blev indragna i deras minst sagt udda uppgifter. Jag och William blev båda "kidnappade".
En kille med långt blått hår frågade mig om jag kunde tänka mig att bli kidnappad. Eftersom att han fråga så vänligt svarade jag ja. Han tog min halsduk och band ihop mina händer. Sen bar han in mig till en toalett. Och stängde dörren. Jag fick ta till all min list, men tillslut lyckades jag fly.
Senare blev min matematik-klass frågade om vi kunde tänka oss att trycka in så många som möjligt i ett toalett-bås.
Som den snälla klass vi är tackade majoriteten ja. (Och det var veeeerkligen inte för att slippa matten som vi antog uppgiften.)
21 stycken personer lyckades vi få in i dom pyttesmå båsen. Det blev dock ganska trångt.
Blir ett ganska kort inlägg idag. Men dom behövs dom också !
Dagens låttips : I learned from you - Miley Cyrus ft Biley Cyrus.
//Robin
Stadsvandring med 007
Statsvandring i gammla stan, det var vad som stod på schemat idag. Härligt att det var så varmt och skönt idag. (NOT)
Efter att vi vandrat runt i stan i ungefär en timme, bestämde sig Elsa och Elin för att dissa mig, Klara och Therese.
När dom cirkus 40 minuter senare skickade ett sms med frågan -Vart är ni ?
Tänkte vi nejnej ! Den går vi inte på ! Som man bäddar får man ligga. Man kan inte bara dissa oss och sen komma tillbaka som om inget hänt.
Av någon okänd anledning bestämde vi oss för att vi skulle vara lite mystiska. Lite James Bond liksom och samtidigt ville vi visa vem det är som bestämmer. Därför ringde jag upp Elsa, och med en mörk "Nordman" röst gav jag dom instruktioner om vart dom skulle gå. I ungefär 30 minuter hade vi full kontroll över vart dom rörde sig. Vi blev dock upptäckta utav dom ett antal gånger. Men eftersom att både jag, Therese och Klara har ganska långa ben så var det ingen match att springa ifrån dom.
Elin lyckades ramla och spilla ut sitt kaffe över sig själv. Efter det luktade hennes tröja lite speciellt.
Vi drog till oss ganska många blickar när vi sprang runt med ansikten som var halvt täckta utav djupt nerdragna huvor. Att jag dessutom med min mörka röst gav order på svengelska. Gjorde bara att folk stirrade ännu mer.
På kvällen spelade vi en match mot f-93 tjejerna i innebandy.
Eftersom att jag antar att varken Elin eller Nelly vill att jag ska berätta vad resultatet i matchen blev, så kommer jag att utelämna det.
Äh skit samma !
Det blev 6-2 till oss varav jag gjorde två snygga mål då Nelly var helt borta.
///Robin
Efter att vi vandrat runt i stan i ungefär en timme, bestämde sig Elsa och Elin för att dissa mig, Klara och Therese.
När dom cirkus 40 minuter senare skickade ett sms med frågan -Vart är ni ?
Tänkte vi nejnej ! Den går vi inte på ! Som man bäddar får man ligga. Man kan inte bara dissa oss och sen komma tillbaka som om inget hänt.
Av någon okänd anledning bestämde vi oss för att vi skulle vara lite mystiska. Lite James Bond liksom och samtidigt ville vi visa vem det är som bestämmer. Därför ringde jag upp Elsa, och med en mörk "Nordman" röst gav jag dom instruktioner om vart dom skulle gå. I ungefär 30 minuter hade vi full kontroll över vart dom rörde sig. Vi blev dock upptäckta utav dom ett antal gånger. Men eftersom att både jag, Therese och Klara har ganska långa ben så var det ingen match att springa ifrån dom.
Elin lyckades ramla och spilla ut sitt kaffe över sig själv. Efter det luktade hennes tröja lite speciellt.
Vi drog till oss ganska många blickar när vi sprang runt med ansikten som var halvt täckta utav djupt nerdragna huvor. Att jag dessutom med min mörka röst gav order på svengelska. Gjorde bara att folk stirrade ännu mer.
På kvällen spelade vi en match mot f-93 tjejerna i innebandy.
Eftersom att jag antar att varken Elin eller Nelly vill att jag ska berätta vad resultatet i matchen blev, så kommer jag att utelämna det.
Äh skit samma !
Det blev 6-2 till oss varav jag gjorde två snygga mål då Nelly var helt borta.
///Robin
Money has a way of slipping through your hands.
Varje gång du går ut på en jogging tur kostar det dig cirka 5 kronor. Det är inte pågrundutav att du har hål i fickan och tappar en femma. Utan detta är slitaget på sulan på dinna skor som räknas.
Varje gång du andas kostar det dig ungefär 0,005 kr. Eftersom att det är vad det kostar för dina element att värma upp just den nypa luft du just tagit ner i lungorna.
Dessa beräkningar kommer från min käre morfar, Janos.
Det var för två helgar sedan, när jag spenderade lördagen och söndagsmorgonen hos mina morföräldrar, som jag fick ta del av morfars ekonomi-tänkande.
Samtalet kom igång med att morfar berättade för mig att golf det är minsann en dyr sport.
Jag var dock skeptisk. Med tanke på att när jag spelade fotboll i hammarby där kostnaderna enkelt kunde överstiga 5 tusen kronor per år. Och att jag nu kan spela golf hur mycket jag vill för 1000 kr.
Så känns det som att golf är relativt billigt jämfört med fotboll.
Men en sak har du glömt svarade min morfar.
- Bensin kostnad.
- Jaha.. Svarade jag
- Men det kan ju inte kosta så värst mycket.
-Jodå ! hundra kronor om du ska åka till Salem och hundra kronor tillbaka. (min golfklubb ligger i salem och det är därför jag räknar bensin kostnaden dit.)
Detta hur ju ni också låter ungefär lika orimligt som att Robert skulle flytta på sit tjocka arsle och skriva för en gångs skull.
Jag och Robert ligger i lite utav en dispyt just nu. Då jag tycker att han borde skriva oftare. Ochatt han klagar på att han är utbränd och behöver semster.
Hursomhelst 100 kr till Salem är ju helt orimligt. Med lite enkel mattematik kan vi enkelt räkna ut vad det kostar.
Från Huddinge till Salem är det ungefär 2 mil. För att göra det enkelt säger vi att bilen drar 1 liter per mil.
Alttså behövs två liter för att köra till Salem. Med bensin kostnader som ligger på cirka 13 kr per liter. Så skulle då kostnaden bli 26 kronor. Alltså 52 kr tur och retur. Långt ifrån morfars 200 kronor alltså.
- Men ännu en gång hade jag enligt morfar glömt något.
- Slitage kostnad !
Nu trodde jag att han skämtade. Men han var helt alvarlig.
- Så du menar att om jag borstar tänderna så kostar det mig pengar och inte bara pågrundutav tandkrämens kostnad utan av slitage på tandborsten ?
- Ja exakt.
Jag älskar min morfar men ibland förstår jag faktiskt inte hur han räknar ekonomi.
Så där har ni nu något att tänka på innan ni nästa gång går ut på en joggingtur. Andas. Eller borstar tänderna.
Jag vill inte ens tänka på vad det har kostat mig att skriva detta inlägg. Alla olika tangenter som tryckts.
Jag kommer inte kunna äta på flera veckor pågrundutav min ångest.
//Robin
Dom senaste dagarna.
Det har ju varit ganska dålig uppdatering här på bloggen efter mitt Singstar inlägg.
Eftersom att det inlägget var såpass långt tänkte jag att ni kanske behövde en liten vilopaus.
De senaste dagarna har vi varit i skolan igen. Här kommer en liten sammanställning av vad som hänt.
** Allas våran favorit lärare Sofia har kommit hem från Thailand.
** Vi såg i måndags en väldigt sorglig film. Som handlade om barn
utan hem som utav en äldre man erbjuds mat och husrum i utbyte mot att
dom snor saker/pengar för en viss summa varje dag.
Vi fixade en egen liten roll-lista till filmen.
Jag var en charmig liten 12-årig pojke som tyvärr, tyvärr dog i slutet utav filmen.
** Vi hade idag en pannkaksätar-tävling.
Placeringar vart följande
1. Elsa&Therese (15 ätna pannkakor var) .2. Klara (7st) .3. Jag (5st) .4. Elin (2st)
Jag som själv anser mig ganska stor i maten.
Stod helt chanslös mot denna klara tjejdominnans.
Men jag ska nu lägga mig i hårdträning inför nästa tävling.
** Jag lånade Klara´s gröna mössa och såg exakt ut som en alf.
Jag lurade några 6- åringar att hjälpa mig att komma in i syslöjden igen.(efter att Elsa låst ut mig)
Det visade sig att 6-åringarna var super trevliga och vi kom varandra nära på dom få minuter
vi spendera tillsammans.
Vi har ju varit något utav sverigest sämsta blogg på att lägga ut bilder. Därför kommer här något
utav en bildspecial från dom senaste dagarna.
Såhär glad blev Robert när han
fick veta att han fått en syster.
Jag som en ledsen alf.
´
Therese med en fin pose.
Elsa&Klara från Singstar-kvällen.
Jag på Engelskan.
//Robin
Eftersom att det inlägget var såpass långt tänkte jag att ni kanske behövde en liten vilopaus.
De senaste dagarna har vi varit i skolan igen. Här kommer en liten sammanställning av vad som hänt.
** Allas våran favorit lärare Sofia har kommit hem från Thailand.
** Vi såg i måndags en väldigt sorglig film. Som handlade om barn
utan hem som utav en äldre man erbjuds mat och husrum i utbyte mot att
dom snor saker/pengar för en viss summa varje dag.
Vi fixade en egen liten roll-lista till filmen.
Jag var en charmig liten 12-årig pojke som tyvärr, tyvärr dog i slutet utav filmen.
** Vi hade idag en pannkaksätar-tävling.
Placeringar vart följande
1. Elsa&Therese (15 ätna pannkakor var) .2. Klara (7st) .3. Jag (5st) .4. Elin (2st)
Jag som själv anser mig ganska stor i maten.
Stod helt chanslös mot denna klara tjejdominnans.
Men jag ska nu lägga mig i hårdträning inför nästa tävling.
** Jag lånade Klara´s gröna mössa och såg exakt ut som en alf.
Jag lurade några 6- åringar att hjälpa mig att komma in i syslöjden igen.(efter att Elsa låst ut mig)
Det visade sig att 6-åringarna var super trevliga och vi kom varandra nära på dom få minuter
vi spendera tillsammans.
Vi har ju varit något utav sverigest sämsta blogg på att lägga ut bilder. Därför kommer här något
utav en bildspecial från dom senaste dagarna.
Såhär glad blev Robert när han
fick veta att han fått en syster.
Jag som en ledsen alf.
´
Therese med en fin pose.
Elsa&Klara från Singstar-kvällen.
Jag på Engelskan.
//Robin
Singstar kväll
Kvällen igår började för mig på absolut sämsta sätt. Då jag under min promenad till Elin´s hus upptäckte att jag endast var 5 ynka centimeter ifrån att sätta min fot på den fulaste, största och äckligaste groda jag någonsin sett.
Klara som jag för tillfället pratade i telefon med fick sig dock ett gott skratt, när jag något oväntat, gav ifrån mig ett högt och gällt skrik.
När jag några minuter senare mötte upp henne utanför Elin´s hus skrattade hon fortfarande glatt. Jag var inte lika road. Det var ju trots allt ganska nära att jag gjorde i byxan.
Tillsammans entrade vi vad som senare skulle kallas det perfekta huset. Efter att ha fått en rundtur i Elin´s hus känner man att man aldrig vill gå därifrån. Tvapparater i varje rum, bubbelbadkar, bastu och ekmöbler är bara några utav alla höjdpunkter i det huset.
Efter att modemedvtna Elsa konstaterat att huset är väldigt "inne" och fint konstuerat. Gick vi ner till källar-våningen där ett rum fullt med godis, chips, läsk och grönsaker mötte våra blickar. Just grönsakerna försvann till min stora förvåning först utav allt. Självklart var det jag som hade varit den nyttige och valt grönsaker framför chips och godis. Okey nej jag tror inte att det var någon som trodde på det där. Men jag smakade faktiskt en morot ! Det har jag vittnen på.
Singstar sjungandet gick för min del lite upp och ner.
Men när jag fick sjunga kärleksmedley och låten
I will never be afraid again - Christian Walz började spelas. Kände jag att det här, det är min sång det ! Jag är ganska säker på att jag under mitt framträdande lyckades klämma fram en tår från såväl den super glade Elin och den stentuffe Therese. Dock hade spelet en annan uppfattning om mitt framträdane och belönade mig med 5 "uselt" kommentarer och ynka 20 poäng. Jag vet ju inte heller om dom grät för att det var så vackert eller om det var för att dom plågades av min skrikiga röst.
När vi sjungit ett tag var det dags att köra i lag. Snabbt bestämdes uppdelningen killarna mot tjejerna. Eftersom att jag var den enda killen fick Klara och Therese plocka fram sina maskulina sidor. Dom bytte även namn till Klas respektive Thore.
Tillsammans bildade vi laget "grabbarna grus".
Utan att överdriva kan man säga att killarna vann överlägset.
Jag lyckades dessutom erövra den gyllene peruken en gång !
Allt som allt var kvällen en mycket lyckad kväll som bjöd på såväl skönsång, missade toner skratt, flumm och en massa konstiga bilder. Bilder som mycket snart komme att hamna här på bloggen.
Eftersom Elsa är galen i Björn Gustafsson och vi andra inte skulle tacka nej till lite pausunderhållning. Är platsen för nästa kväll redan bestämd. Krockvägen 36b !
Igår klockan 24.00 avslutades dessutom brun-tävlingen. Jag måste säga att jag är djupt besviken på er läsare. Nog trodde jag att jag kunde lita på er. Men uppenbarligen inte.
Elin vann med en ynka röst.
Jag får dock inse mitt underlag och vill säga grattis från hela mitt hjärta.
Grattis Elin.
Dagens låt : I will never be afraid again - Robin Porkolab
//Robin
Klara som jag för tillfället pratade i telefon med fick sig dock ett gott skratt, när jag något oväntat, gav ifrån mig ett högt och gällt skrik.
När jag några minuter senare mötte upp henne utanför Elin´s hus skrattade hon fortfarande glatt. Jag var inte lika road. Det var ju trots allt ganska nära att jag gjorde i byxan.
Tillsammans entrade vi vad som senare skulle kallas det perfekta huset. Efter att ha fått en rundtur i Elin´s hus känner man att man aldrig vill gå därifrån. Tvapparater i varje rum, bubbelbadkar, bastu och ekmöbler är bara några utav alla höjdpunkter i det huset.
Efter att modemedvtna Elsa konstaterat att huset är väldigt "inne" och fint konstuerat. Gick vi ner till källar-våningen där ett rum fullt med godis, chips, läsk och grönsaker mötte våra blickar. Just grönsakerna försvann till min stora förvåning först utav allt. Självklart var det jag som hade varit den nyttige och valt grönsaker framför chips och godis. Okey nej jag tror inte att det var någon som trodde på det där. Men jag smakade faktiskt en morot ! Det har jag vittnen på.
Singstar sjungandet gick för min del lite upp och ner.
Men när jag fick sjunga kärleksmedley och låten
I will never be afraid again - Christian Walz började spelas. Kände jag att det här, det är min sång det ! Jag är ganska säker på att jag under mitt framträdande lyckades klämma fram en tår från såväl den super glade Elin och den stentuffe Therese. Dock hade spelet en annan uppfattning om mitt framträdane och belönade mig med 5 "uselt" kommentarer och ynka 20 poäng. Jag vet ju inte heller om dom grät för att det var så vackert eller om det var för att dom plågades av min skrikiga röst.
När vi sjungit ett tag var det dags att köra i lag. Snabbt bestämdes uppdelningen killarna mot tjejerna. Eftersom att jag var den enda killen fick Klara och Therese plocka fram sina maskulina sidor. Dom bytte även namn till Klas respektive Thore.
Tillsammans bildade vi laget "grabbarna grus".
Utan att överdriva kan man säga att killarna vann överlägset.
Jag lyckades dessutom erövra den gyllene peruken en gång !
Allt som allt var kvällen en mycket lyckad kväll som bjöd på såväl skönsång, missade toner skratt, flumm och en massa konstiga bilder. Bilder som mycket snart komme att hamna här på bloggen.
Eftersom Elsa är galen i Björn Gustafsson och vi andra inte skulle tacka nej till lite pausunderhållning. Är platsen för nästa kväll redan bestämd. Krockvägen 36b !
Igår klockan 24.00 avslutades dessutom brun-tävlingen. Jag måste säga att jag är djupt besviken på er läsare. Nog trodde jag att jag kunde lita på er. Men uppenbarligen inte.
Elin vann med en ynka röst.
Jag får dock inse mitt underlag och vill säga grattis från hela mitt hjärta.
Grattis Elin.
Dagens låt : I will never be afraid again - Robin Porkolab
//Robin
Basket
Nu har jag just kommit hem från mitt livs första basketmatch.
Basket är enligt mig en mycket underlig sport. Speciellt då jag tycker att spelarna passar domaren oftare än dom passar varandra. Dock var det en mycket rolig upplevelse som tål att upprepas. Jag och Therese satt på läktarn och visade våra maskulina sidor. Bredvid oss satt den alltid lika glada Elin. Elin var nog den utav oss alla som var mest intresserad utav själva spelet. Medans jag och Therese inte hade en riktig uppfattning om vilket lag som var vilket. Satt Elin och peppade alla i Huddinges lag att göra en snurr-fint och sen skjuta en 3-poängare så att dom skulle gå upp i delad ledning.
Nu har uppladningen börjat. Snart är det dags. Vem har modet att ge allt för att vinna? Vem kommer sluta som den stora förloraren? Och vem kommer få äran att gå hem med den Gyllene peruken ?
Singstar slaget kan nu börja !
//Robin
Basket är enligt mig en mycket underlig sport. Speciellt då jag tycker att spelarna passar domaren oftare än dom passar varandra. Dock var det en mycket rolig upplevelse som tål att upprepas. Jag och Therese satt på läktarn och visade våra maskulina sidor. Bredvid oss satt den alltid lika glada Elin. Elin var nog den utav oss alla som var mest intresserad utav själva spelet. Medans jag och Therese inte hade en riktig uppfattning om vilket lag som var vilket. Satt Elin och peppade alla i Huddinges lag att göra en snurr-fint och sen skjuta en 3-poängare så att dom skulle gå upp i delad ledning.
Nu har uppladningen börjat. Snart är det dags. Vem har modet att ge allt för att vinna? Vem kommer sluta som den stora förloraren? Och vem kommer få äran att gå hem med den Gyllene peruken ?
Singstar slaget kan nu börja !
//Robin
T - 24 hours
Nu mina damer och herrar återstår det endast 24 timmar utav våran lilla tävling här på robinochrobert.blogg.se
Ställningen just nu är följande
Brun-Robin Vit-Elin
3 4
Ja Elin har alltså gått om och kommer imorgon att gå ut med den gula ledar tröjan.
Men min taktik har ju från början varit att samla in röster den sista dagen. Därför tror jag att det kan bli en jämn och tuff fajt.
Om ni ännu inte röstat tycker jag att det nu är hög tid för det.
Här röstar ni http://robinochrobert.blogg.se/2008/april/elin.html#comment
Godnatt :)
///Robin
Ställningen just nu är följande
Brun-Robin Vit-Elin
3 4
Ja Elin har alltså gått om och kommer imorgon att gå ut med den gula ledar tröjan.
Men min taktik har ju från början varit att samla in röster den sista dagen. Därför tror jag att det kan bli en jämn och tuff fajt.
Om ni ännu inte röstat tycker jag att det nu är hög tid för det.
Här röstar ni http://robinochrobert.blogg.se/2008/april/elin.html#comment
Godnatt :)
///Robin
Inför
Nu har vi förberätt oss inför morgondagens film/singstar kväll !
Idag var jag, Therese, Elin, Klara och Elsa nere i centrum för att inhandla det som ska förtäras imorgon.
På shopping listan stod blandannat Godis, Chips, Nötter, Dipp men även morötter, gurka och paprika.
Trots ett antal tappra försök från mig att stryka de tre sistnämnda så lades dom tillslut i vagnen.
Eftersom att jag inte ville förstöra stämningen struntade jag i att protestera. jag tror dessutom inte att jag hade haft mycket att säga till om i den frågan.
Vi tycker nog alla att vårat bästa köp var en "schlager" peruk. En guldglittrande spagetthi-hatt. Som vi bestämde att den som är bäst på singstar får äran att bära.
Men innan shoppandet började så spenderade vi 1 timme och 40 minuter inne på frissersalongen. Anledningen var att Therese skulle klippa sig. Man kan ju tycka att det tog lite lång tid. Men när man fick se resultatet så insåg man att det helt klart var värt det. Det blev super snyggt ! Nu är det lite Rihanna varning på Therese. Enda skillnaden skulle väll vara att Therese sjunger mycket bättre än just Rihanna. Jag hoppas att ni då förstår ungefär hur bra det låter när Therese klämmer fram en ton.
Nu ska jag ta och titta på Extra Extra ! Finns det något bättre program på tv ?
///Robin
Idag var jag, Therese, Elin, Klara och Elsa nere i centrum för att inhandla det som ska förtäras imorgon.
På shopping listan stod blandannat Godis, Chips, Nötter, Dipp men även morötter, gurka och paprika.
Trots ett antal tappra försök från mig att stryka de tre sistnämnda så lades dom tillslut i vagnen.
Eftersom att jag inte ville förstöra stämningen struntade jag i att protestera. jag tror dessutom inte att jag hade haft mycket att säga till om i den frågan.
Vi tycker nog alla att vårat bästa köp var en "schlager" peruk. En guldglittrande spagetthi-hatt. Som vi bestämde att den som är bäst på singstar får äran att bära.
Men innan shoppandet började så spenderade vi 1 timme och 40 minuter inne på frissersalongen. Anledningen var att Therese skulle klippa sig. Man kan ju tycka att det tog lite lång tid. Men när man fick se resultatet så insåg man att det helt klart var värt det. Det blev super snyggt ! Nu är det lite Rihanna varning på Therese. Enda skillnaden skulle väll vara att Therese sjunger mycket bättre än just Rihanna. Jag hoppas att ni då förstår ungefär hur bra det låter när Therese klämmer fram en ton.
Nu ska jag ta och titta på Extra Extra ! Finns det något bättre program på tv ?
///Robin
