Robin&Robert

Ja, hur ska man sammanfatta min första träning i Huddinges fotbollslag ?
Det är ganska svårt. Jag tror att ett ord som underlig skulle passa ganska bra.

När träningen väl började hade det till allas lättnad slutat regna. Så med fotbollsskorna på snodda sprang jag ut på den stora konstgräsplanen. Eftersom att det var cirkus 1 år sedan jag senast spelade organiserad fotboll, så var jag ganska ringrostig i början. Ganska tidigt fick jag den känslan att tränaren var ganska speciell och att han dessutom inte riktigt gillade mig. Inte nog med att han hackade på mig för minsta tekninska fel jag gjorde. Han valde dessutom att övervaka mig stenhårt när det var fys. När vi sedan stretchade sa han åt mig att jag skulle stretcha ordentligt och slängde en bit tejp på mig. Hittils hade jag trott att han var en konstig prick som utav en okänd anledning inte råkade gilla mig. Men det som hände strax efter fick mig att helt ändra tycke.
Fabian som stod bredvid mig när vi stretchade, hade ställt sig i en ganska konstig ställning. Då kommer den 20-årige tränaren fram till Fabian och säger med hög röst
- Fan va het du är Fabian
- Jag blir lite kåt på dig
Jag måste säga att jag inte alls förstår humorn i det hela. Dock var jag den enda i hela laget som inte skrattade.
Hursomhelst var det roligt att spela igen och jag ser fram emot nästa träning.

Idag efter skolan hände en sak så häpnadsväckande att jag själv fortfarande är i chok. En sådan heroisk insats att det nu känns som att vinnaren utav bragdguldet 2008 redan är klar.
Det var efter att den sista lektionen var slut. Min klass hade fått sluta senare pågrundutav en del stökiga elever.
Glad som alltid och nynnandes på en melodi närmar jag mig mitt skåp. Då inser jag plötsligt att jag råkat låsa in mina nycklar i skåpet.
Dom enda reservnycklarna finns i förvar hos en viss Elin Börjesson. Snabbt försöker jag leta reda på Elin. Det tar inte lång tid innan jag inser att hon redan gått hem.
Jag börjar då tycka smått synd om mig själv, att jag ska behöva gå hem utan en jacka eller nycklar hem. Men då får jag en snilleblixt ! Vänta lite, det finns ju en viss sak som kallas mobil ! Så jag ringer upp Elin och med mycket smör om hur otroligt underbar och rolig hon är lyckas jag få henne att vända om och cykla tillbaka. Värt att nämna är då att hon redan hunnit cirka 1,5 kilometer bort. Att hon då kan känna min smärta och förtvivlan, och vända tilbaka är enligt mig sant hjältemod. Jag vill tacka Elin så mycket för hennes heroiska insats idag. 
Tack Elin ! 


Dagens låttips : Natasha Bedingfield - Soulmate


//Robin