Robin&Robert

Igår, lördagen den 19 april var dagen jag länge längtat efter. Det var dagen då det avgörs vilka som är sveriges bästa innebandy lag 2008.

Jag var rejält anfådd då jag entrade tågperongen. Jag hade tvingats springa en bra bit för att hinna med tåget. Dom båda änglarna Nelly och Elin hade gjort det jävligt klart för mig att dom inte tänkte vänta på mig om jag kom försent.
Med löpsteg som hade fått vilken Kenyan som helst att jubbla hann jag precis i tid till tågets avgång.
Mina förväntningar var skyhöga. Ett fullsatt Globen, trevligt sällskap och innebandy i världsklass. Kan det bli bättre ? Min ända oro var att jag ännu inte skaffat biljetter. Vilket kan vara ett ganska stort problem. Speciellt eftersom att det var helt slutsålt. Men jag var optimistisk och hoppades på det bästa.

När jag klev ut från tunnelbanan vid globen, fanns det till min stora glädje en massa olika män som stod och skrek att dom hade biljetter till salu.
Jag gick fram till första bästa och frågade hur mycket en biljett kostade. Manen sa - 300
Efter att jag snabbt kikat på biljetten såg jag att den platsen hade kostat 250 kronor på ticnet.
- 150 sa jag med min bestämda stämma. 
- 200 svarade mannen. 
- 150 sa jag och tog fram mina "hundvalps ögon" 
Som alltid när jag tar fram mina "hundvalps ögon" fick jag som jag ville och han gav mig biljetterna för det billiga priset 150 kronor.

Sedan var det dags för Elin och Nelly att hämta ut sina biljetter. Vilket visade sig vara svårare än vi trott, men vi fick som tur var hjälp utav världens skönaste gubbe. Han var lite utav en blandning mellan Peter Harrison och en marinsoldat. Han fick oss att springa i fullfart till entre 7 för att där möta upp en man vid namn Stefan Berg. 
Nelly visade sig vara en enormt skicklig löpare och var där på några sekunder. Jag och Elin anläde lite senare.
Väll där fanns ingen alls. Elin började prata i telefon med sin mormor som fixat biljetterna. Jag tar på egen hand initiativet att gå in till någon slags entre. Där inne börjar jag skrika efter en Stefan Berg. Ingen svarar. Efter ett antal försök ger jag upp. Då kommer en kvinna fram till mig och frågar
 - Söker du Stefan Berg ?
 - Ja svarar jag.
- Han står där. Säger hon och pekar på en man som stått bredvid mig enda sedan jag kommit in.

Jag blir lite smått förbannad. Det finns inte en chans att han inte hört att jag i 10 minuters tid har ropat ut hans namn. Lyckan över att ha funnit honom överstiger dock min irritation. Jag ropar till mig Elin och Nelly och dom får sinna biljetter.

När vi med en varsin biljett i handen skulle gå igenom spärrarna, blev jag plötsligt super nervös. Jag fick helt panik. Det enda jag tänkte var - Biljetten är oäkta, biljetten är oäkta, BILJETTEN ÄR OÄKTA ! Annars skulle han aldrig sålt den till mig så billigt.
Det var med stor lättnad som jag lite senare stod på andra sidan spärren, med min tillsynes äkta biljett i handen.

Både herr och dam-matchen var två riktgt bra matcher som båda var otroligt spännande. Skönt var det också att Warberg vann. Jag skulle aldrig stått ut med Wille och Niclas gliringar om Aik vunnit.
Det bästa under hela finalen var  enligt mig helt klart "boll utsläppet". 
Dom hade vid entren ställt upp en "smart bil" som var fullproppade med innebandy bollar i olika färger. 
I pausen mellan andra och tredje perioden i herrarnas match öppnade dom alla dörrarna och bollarna forsade ut. 
Tyvärr var ju inte vi dom enda där, utan det var massvis med små knattar i 10-års åldern som var ute efter att få en boll. 
Men vi hade ju Elin och Nelly ! Dom spottade, fräste och snodde bollar från gråtande småbarn. Tillsammans samlade dom ihop nästan hälften utav alla bollar som låg i bilen.
Hemma hos Niclas räknade vi bollarna. 280 st bollar hade jag, Niclas, Wille, Rasmus, Elin och Nelly tillsammans lyckats sno åt oss. 
Hela Niclas vardagsrum blev fyllt när vi hälde ut bollarna på golvet. Sedan var det dags att dela upp dom rättvist. Det gick både snabbare och smärtfriare än jag trott. Vi var alla som småbarn i en godisbutik och därför hade jag trott att det skulle bli lite utav ett kaos. Vi fick ungefär 46 bollar var. 
Ingen utav oss kommer nog att köpa en boll under resten utav våran livstid.

Det måste även nämnas att jag, William, Erik och Nelly i fredags var hemma hos Elin och spelade fotboll.
Min och Elins plan var att vi skulle lyckas få ihop Erik och Nelly. Det gick sådär. Vi hade tänkt att dom skulle vara i samma lag, så att dom skulle förstå hur bra dom passade ihop. Men istället fullkomligt mossade dom oss. Både Erik och Nelly skadade mig så alvarligt att jag flera gånger funderade på att ringa ambulans. Jag och William hade ett otroligt fint spel och tillsammans såg vi till att vårt lag vann. Jag och William kom efter matchen överrens om att
 om Erik, Nelly och Elin vill, så är vi villiga att acceptera en revansch match. Om matchen blir av så ska jag se till att ha dubbel hockey utrustning på mig som skydd.



Våra bollar :)

//Robin