Robin&Robert

Okay, jag vet! Jag är försenad. Och inte så lite heller, nästan 93 timmar för att vara lite mer specifik. Jag hoppas dock att ni anser att det var värt att vänta på detta inlägg.
Så iallafall låt oss nu falla tillbaka i tiden till fredagen den 17/4 några minter efter 11 på kvällen.

Tillsammans med Elsa, Joakim och Nelly tar jag mig nedåt från Heron city's biosalonger på väg till utgången. När vi når fram till den första rulltrappan som ska ta oss ner till våning 3, står Elsa, Nelly och Jocke och pratar om filmen.
Som den kungen jag är står jag lite bredvid och stirrar "coolt" ut över omgivningen. Mina ögon söker sig likt magneter till det vackraste föremålet på mils avstånd. Nu kanske ni tror att jag började kolla på Elsa. Men icke! Det fanns något där som var snäppet vackrare. Jag får nämligen ögonkontakt med den vackraste, underbaraste och härligaste 15-åring i detta universum. Mitt hjärta hoppade runt i kroppen som en påtänd Duracellkanin, och allt jag lyckades pressa fram genom mina läppar innan jag ilade ner längs rulltrappan var - Josefine Mattson, IHHHHH !.
Jag avverkade rulltrappan på ungefär 0.7 sekunder. Trots att jag borde svängt höger, och tagit nästa rulltrappa till våningen under, svängde jag istället till vänster och var hallvägs framme innan jag insåg att det kanske skulle se lite misstänksamt ut om jag bara gick förbi den bänk Josefine och hennes två vänninor satt vid. Dessutom fanns risken att jag både skulle drägla och råglo. Och det var ju inte riktigt de sidorna av mig som jag ville visa upp för min framtida fru. 
Så jag tänker efter en stund, vänder mig om, tar tag i Elsa och släpar med mig henne medan jag säger - Säg något när vi går förbi sen, vad som helst bara du säger något,okay? 
Så med flaggan på topp och min nya idiotsäkra plan går vi med raska steg mot bänken för världens vackraste människa.
När vi böjar närma oss hör jag Elsa säga något, dock är jag så upptagen med att kolla på Josefine att jag knappt hör vad Elsa säger och därför blir mitt svar ett typiskt killsvar - Mm okay.....
Precis när vi går förbi lyckas Josefine vända sig om helt så att jag ser henne lite halvt i profil i mitt inte så diskreta försöka att tjuvkolla lite på henne. Plötsligt blir jag lite fundersam över om det verkligen är hon, eller bara en "Look A Like".
När vi kommit en bit bort konstanterar jag högt att det kanske inte är Josefine trots allt.
- Men gå fram och fråga då, svarar Elsa.
Hm.. Okay.. jag har nu alltså väldigt odiskret gått en total omväg och sedan stirrat extremt mycket på vägen förbi, dessutom var jag väldigt säker på att åtminstone hennes vänninor hade märkt vad som hänt. Och om de inte redan nu tyckte att jag var ganska skum, så skulle de definitivt tycka det om jag vände om och tog ännu en vända förbi dem. 
Å andra sidan skulle jag i resten av mitt liv ångra mig om jag inte frågade. Så jag tog ett djupt andetag och börjar lite smått generad traska tillbaka till bänken där antingen framtida Mrs Porkolab eller en "Look A Like" sitter. Hela sällskapet vid bänken märkte att jag nu ännu en gång var på väg mot dem, och de gjorde inget försök att dölja deras häpna blickar. Innan jag ens hunnit klura ut hur jag ska fomulera min fråga som jag själv inser kan bli en väldigt pinsam fråga om jag inte lyckas formulera den rätt, är jag framme inte mindre än 1 meter ifrån sällskapet. I rädsla för att bara stå där och inte få ut ett ord, bestämmer jag mig för att gå rakt på sak. 
- Ursäkta, är du Josefine Mattsson? 
Precis innan jag ställer min fråga vågar jag kolla rakt på Josefine, och jag ser redan innan jag får svaret att jag lyckats ta fel. Besvikelsen är stor när jag lämnar sällskapet på bänken,och börjar att traska tillbaka till Elsa, Jocke och Nelly för att förklara mitt digra misstag. På grund av en blandning av stor besvikelse och förundran över att jag lyckats ta fel, är vi ute ur Heron utan att jag ens märkt det. Och det är inte förns då jag inser att jag precis begick ett ännu större misstag när jag bara lämnade sällskapet, än jag gjorde när jag misstog "Josefine Mattsson Look A Liken" för Josefine Mattson. Jag skulle ju så klart ha frågat om hennes nummer! Men icke sa Nicke! Det skulle jag visst missa. Jag vänder om och är på väg tillbaka när jag dels inser att mina vänner antagligen inte är jätte sugna på att vänta på mig medan jag springer upp till den näst högsta våningen, och dels att jag omöjligt skulle kunna gå tillbaka till det stackars sällskapet på bänken. Om jag vore dem skulle jag redan vart livrädd för mig och om jag skulle återvänt så skulle det inte förvånat mig om de ringde polisen. 
Så med tunga steg vände jag för att följa efter mina vänner på väg mot brandvägen och våran 30 minuter långa hemmåt färd. 

Men eftersom att jag tidigare använt denna blogg som en kontaktannons sida för mig och William, (dock utan resultat) tänkte jag att så kan jag även göra nu! Så "Josefine Mattsson Look A Liken" om du läser detta var vänlig kontakta mig
antingen här via bloggen eller på [email protected] ! 

//Robin