Ibland är livet hårt

Idag var det min sista dag som prao-elev hos Transatlantic. 

Dagen spenderades till stor del med att åka lastbil i cikus två timmar.
Jag kan glatt säga att jag iallafall hade trevligt sällskap. 
Sällskapet bjöd dessutom på en glass mot färdens slut. Glassen blev, efter noggrant tänkande en 88a. 
När jag satt i lasbillens stora förarhytt kom jag på att det var årets första glass som jag åt i sverige ! 
När jag var i Thailand blev det ett antal glassar. Men den här var den första på hemmaplan så att säga.
Kanske det var därför som den smakade lite extra gott. 

Men imorgon är det alltså nya tider. The wind is vänding. 
Imorgon klockan halv åtta hämtar min gudfar mig, för att köra mig till Argoflex.
Bakom Argoflex´s dörrar väntar 8 timmars slit !
Jag kan knappt vänta.

Jag kommer alltså nu, byta från att spendera en dag på en lastbill med glass i hand, kolla dem senaste prison break avsnitten och spela på datorn. Mot att arbeta slita och dra.
 
Så om det inte kommer ett inlägg från mig på ett tag så vet ni varför.
För att jag jobbar arslet av mig på dagarna och när jag kommer hem, direkt går och lägger mig.



///////Robin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0