Robin&Robert

Igår var det som jag hoppas att dom flesta kommer ihåg torsdag. Torsdagar betyder för mig stress. Jag slutar nämligen skolan kl 16.30. Min käre far kommer och hämtar mig kl 17.00 vid mitt hus som ligger 3.6 kilometer från min skola. Jag antar att ni redan nu kan känna stressen välla över er. Igår hade jag dock den omöjliga uppgiften att förutom cykla hem på mina 30 min även införskaffa en present till min plastmor som fyllt ** i tisdags.
Som ni hör är detta helt omöjligt och jag tvekar på att ens gud skulle hinna med allt under den korta perioden.
 Men jag var villig att ge det ett försök.
Så när skolan slutade sprang jag ner och slängde mig över cykeln och cykla iväg i ett rasande tempo hellt ensam.             
Jag och erik brukar göra sällskap hem, men eftersom erik är en kille med ganska "layoff" stil och har ett favorit motto som lyder "det löser sig" kändes det dödsdömt att vänta på honom.

När jag andfådd sladdade ner i centrum slängde jag ner cykeln bredvid cykelstället och sprang mot affären ( jag kan inte avslöja vilken då det finns en god chans att min plastmor läser det här).
Jag letade upp den vara som jag redan innan kollat in. Dock hade jag inte kollat priset.
Det visade sig vara väldigt "dumt".  Då jag kom fram till kassan märkte jag att jag saknade 4 enstaka kroner !!! Efter att slängt ut allt innehåll i min ryggsäck över hela butiksgolvet gav jag upp.
Jag slängde mig över cykeln och började i rask fart trampa hemåt. När jag fem minuter i fem öppnade dörren kände jag hur hungrig jag var.
Jag gick upp på mitt rum och packade det jag behövde till kvällen. Efter det gick jag ner till köket för att rosta mackor.
När jag kommer ner i köket sitter resten av familjen redan vid bordet och äter.
Det är inte förns jag går lite närmare som jag ser vad dom äter. Dom äter från Grekiska kolgrillen !!!!!!!!!
Grekiska kolgrillen är som min plastfar mycket väl vet min favorit mat.
Jag får ett utbrott över att han fått den "förträffliga" iden att dom ska äta från Grekiska kolgrillen ända dagen den här veckan jag inte äter med dom. Jag börjar hota med att det här banne mig kommer att komma upp på bloggen.
Min plastfar ser helt förstörd ut och börjar därefter dela med sig av både pommes och grillspett. Argt vägrar jag ta emot nånting alls.
 
Jag ringer istället min far för att fråga vart han är.

Jag - Hej! vart är du ?
Far - Precis utanför dig
Jag - Okey, bra hej då !
 Click! 
 

Jag går fram till fönstret för att vinka. Men istället för pappas lilla blåa skoda står där en jätte lastbil.
Jag stirrar ett tag och ser sedan ingen mindre än min far kliva ur förarhytten!
Efter ett tag kommer jag på att min far för ett tag sedan tagit lastbillskörkort! (Något vi här på RobinochRobert.blogg.se är väldigt stolta över och vi vill även passa på att gratulera)
När jag sätter mig i sätet bredvid känner jag att han antagligen tagit lastbilen bara för att skryta om hur bra och snyggt han kör den. (Det blev inget skryt)
Att åka lastbil var som en blandning av att åka bil och rida på en elefant.
Att min far bestämde sig för att ta lastbilen var något som var både roligt och väldigt uppskattat jag vill därför passa på att tacka för den trevliga åkturen. Jag vill desutom passa på att gratta min plastmor som i veckan fyllt ett tal som jag gissar är sekretesslagd.











Lastbilen som stod och täckte upp hela krokvägen.




//////Lastbilschaufför Robin