Robin&Robert

Idag var det innebandy match igen. (En match vi vann med 3-2:D)
Precis innan match brukar jag av en okänd anledning få en väldigt liten blåsa.
 Jag kan därför utan problem gå på toa 10 gånger under 5 minuter.
När jag idag skulle in på toan för 4 gången var det någon jävel som okuperat toan.
Efter att ha väntat i vad som kändes som en evighet så började jag rycka i dörrhandtaget. ( Toan var i vårat omklädningrum och jag trodde såklart att det var någon från laget som hade "problem" med magen).
Efter yttligare en evighet går jag ilsket fram för att ropa att det finns andra som vill använda toan och att han nu för i helvete får komma ut.
Precis när jag öppnat munen så öppnades även dörren.
Ut från toaletten kommer ingen mindre än domaren från matchen som spelades innan vår.
Domaren hade väll känt att magen var lite konstig och passat på att gå på toaletten i paus. (Det värsta var att jag visste att även vi skulle ha den domaren).

Jag går skrattandes ut till Robert för att berätta vad som hänt. Han börjar garva och vi kommer båda ihåg vad som hände en timme innan finalen i Sköndals cupen.


Jag, Robert och Fabian satt i ett utav omklädningsrummen i Skogås hallen.
Mitt i vårat samtal kommer två medelåldersmän in i omklädnigsrummet den ena utav dom går utan att ge oss en minsta blick in på toaletten. Den andra stirrar lite konstigt på oss och går sedan inn i hallen.
Robert upptäcker då att det hänger en svart Lindeberg collegetröja mitemot där vi sitter.
 Han går tvärs över rummet tar tag i tröjan, harklar sig och drar en riktig snorloska på tröjan.
Han kollar stolt på snorloskan och går sedan och lägger tröjan i papperskorgen.
Vi fortsätter samtalet som om inget hänt.
Efter ett tag kommer mannen som gått upp till hallen tillbaka. Han ser tröjan som ligger högst upp på den fulla sopptunnan.
Han lyfter upp den och granskar den noga. Efter en stund lägger han ner tröjan igen.
Han vänder på en femöring knackar några gånger på toalett dörren och ropar
-Du ? Jag går till bilen och sätter mig
En plågad röst svarar - Okey !
Vi väntar tills vi hör dörren slå igen och börjar därefter asgarva!

Robert - HAHA sitter han fortfarande kvar där ?
Jag - Han kanske har fastnat.
Fabian - Vi ringer brandkåren så får dom komma och dra upp honom.

Efter cirkus en minut öppnas dörren. Jag tror att vi alla på en sekund förstod värför det tagit sådan tid.
Jag vänder mig om för att kolla på Robert. Jag ser då han ligga i en hög på golvet och hosta.
Istället vänder jag min blick mot Fabian. Han är helt grön i ansiktet och ser ut som han kommer spy.
Sekunden han öppnade dörren vällde den värsta stank jag någonsin kännt ut. 
Den fyllde hela rummet på en knapp sekund och den hade bokstavligen fått blommor att vissna och dö.
Med tanke på den stanken och mannens plågade ansiktsuttryck blev man väldigt nyfiken på vad han ätit. 
Bara så att man själv kan skriva dit  den/det  som ät INTE på sin lista över sånt som man inte ska äta.
När han kom ut från toaletten tittade han sig sökandes runt. Jag hade starka misstankar om att han fått en minesförlust och inte visste vart han var pga att hans hjärna måste tagit mycket stryk under tiden på toan.
Men det visade sig att det var något annat han inte visste vart det var
- Vart har jag lagt tröjan nu då ? stönade han.
Jag Robert och Fabian såg ut som änglar och började vissla oskyldigt.
Han stirrade ett tag mot kroken där Lindeberg tröjan hängt. Han gick sedan raskt därifrån.(Antar att han bara ville därifrån så snabbt som möjligt).
Jag, Robert och Fabian gick garvandes upp till hallen för att berätta vad som hänt för resten av laget.

Så jag vill avsluta med att varna alla att varken ropa eller rycka om du inte vet säkert vem som sitter på toan.
Sen kommer min sista och viktigaste varning om en medelålders man går och sätter sig på toalleten i skogås
SPRING !!!!



//// Robin