Robin&Robert

Nej mina kära vänner, jag har inte störtat med planet hem från Norge och dött. Dock så har jag brytit båda mina armar och därav följer mitt långa skriv-uppehåll....
Okay.. Det kanske inte var helt sant.  Sanningen är den att jag helt enkelt inte haft tid att skriva. Och jag kommer inte att ha det på yttligare 5-6 dagar. Så ni läsare dår hålla ut ett litet tag till innan jag börjar skriva ordentligt igen. Detta inlägg är ett litet "Hej jag lever fortfarande" inlägg så att säga.
Det är så att jag tillsammans med min mor, plastfar och plastbror tidigt sätter oss i bilen för att avnjuta en fem-timmars efterlängtad bilresa innan vi når vårt slutmål i form utav Halmstad. Klockan kommer att ställas på den otroligt roliga tiden 07.30. Vilket i stort betyder att jag har 30 minuter på mig att - Gå upp. Äta frukost. Borsta tänderna. Duscha. Fixa sig iordning. Och tillsist packa.
Eftersom att jag är så pigg på morgonen så tror jag inte alls att jag kommer att få några problem med att hinna.
Just packningen är jag extremt nöjd med mig själv över för att jag sparat den till avfärdsdagen.
Wish me luck !

//Robin

Denna ledtråd var lite mer klargörande än den föregående. Men hur hamnade jag bredvid Em-uppladdningens konferencierer, med en mikrofon i min hand och en så vackert sjungen låt att hela kungsan var i tårar ?
Jo det ska jag ta och berätta.
Efter att ha fått min vackra t-shirt signerad gick jag tillsammans med Elsa, Klara och Elin iväg för att se vad mer vi kunde underhålla oss själva med under resten utav dagen.
I mitten utav Kungsträdgården såg vi tre stycken uppblåsbara-tält där det var packat med folk. Vi bestämde oss för att gå dit för att titta vad man kunde göra där.
Vid första tältet var det en massa skokartonger som var uppställda som tre ringar. En stor, en mellan stor och en liten.
Vi såg folk stå och kicka i den största utav ringarna dock var det ingen som klarade det till den mellersta.
Vi ställde oss i kön och efter en liten stund vart det min tur. Jag kände redan innan att det här är min grej det. Om det är något jag kan så är det kicka en fotboll. När jag var yngre så kunde jag stå i flera timmar och endast öva på att jonglera bollen på mina lår, fötter och huvud. Jag gick hur enkelt som helst ifrån den första och den mellersta ringarna utan att tappa bollen en enda gång. När jag kom till den minsta utav ringarna tappade jag faktiskt bollen en gång. Men med bländande teknik och stöd från mina vänner klarade jag det den andra gången och jag fick då ett litet pris.
Priset var en liten svartpappersbit som man vid ett annat tält kunde byta in mot en blå adidaströja.

En bild på min blåa adidaströja.

Efter att ha sett den blev Elin väldigt avundsjuk och försökte därför ett otal gånger att upprepa min bedrift att vinna en. Dock utan resultat.
Tillslut gav Elin upp hoppet om en tröja och vi gick tillsammans mot scenen för att kolla vad som hände där. Dock utan Klara då hon tvingats lämna oss för att träffa sina syskon.  
När vi väl kom dit så berättade konferencierer att det från början var tänkt att de skulle ha en singstar-tävling. Men utav någon anledning så hade singstar-maskinen gått sönder. Därför tänkte han att de som ville skulle kunna komma fram och sjunga en sång i micken.
Givetvis såg jag då mitt storatillfälle att visa upp min starka stämma. Så jag började samla mod samtidigt som två tjejer som vardera såg ut att vara i 5-års åldern klev fram och började sjunga på "lilla snigel".
Efter att de sjungit klart tog jag ett djupt andetag och ropade  - Jag skulle kunna tänka mig att sjunga !
Varpå konferencierern kommer fram till mig och resten utav historien känner ni som sett videon redan till.
Jag hade blivit övertalad utav Elsa och Elin att sjunga Innan natten vaknar - Sebastian Krantz. Istället för någon utav Amy Diamonds låtar. När jag klämt fram den sista meningen på låten (Din kärlek blev förkort, den blev för kooooort.) med sådan lidelse att jag själv fick gåshud. Så fanns det inte ett enda öga på hela kungsträdgården som var torrt.

Efter att jag satt hela kungsträdgården i tårar så var det ett annat band som fick kliva upp och underhålla publiken.
Ett band vid namn Devochka !
Eftersom att dom är världens kändaste och bästa band så blev publiken helt galna och kastade upp diverse blommor, nallar, och underkläder.

Seriöst så var nog Devochka det band som drog minst publik till sig under hela Em-uppladdningen. Inte nog med att det knappt var några som tittade på. De som väll kollade satt helt tysta och vägrade att applådera imellan deras låtar.
Eftersom att Devocka hade kommit ända från USA för att spela så kände jag och Elsa att vi var tvugna att ge dem lite uppskattning. Därför började vi våldsamt att klappa händerna samtidigt som vi skrek - YOU GUYS ROCK !
Vårat vilda betende gjorde att vi drog till oss fler blickar än vad själva bandet hade gjort under den tiden de spelat.
En annan som uppmärksammade oss var en man som tidigare stått med en videokamera och filmat bander Devochka när de spelat. Han började nu filma oss istället samtidigt som han sa till oss. - Say hello to Mtv !
Varpå vi fick ett flumm-anfall och började skratta samtidigt som vi vinkade och skrek - Hello !
En minut efter att han återgått till att filma bandet fick jag en tanke i mitt huvud som jag hlgt delade med mig till både Elsa och Elin. - Shit det där kankse visas i tv !
Jag såg på både Elin och Elsas blick att även de trodde att så kuinde vara fallet. Så därför gick vi fram till mannen som filmat oss och frågade på bruten engelska. - Excuse me. Is this going to be broadcastet on television ?
Varpå mannen svarade - Yeah. I don't know when or on what channel but its going to be broadcastet in USA.
I can give you my e-mail and then you can mail me and then i'll tell you the exact date and time.
Än så länge har vi inte hunnit maila honom. Men när vi gjort det och vi vet vilken tid och datum så kommer jag att lägga upp det här på bloggen så att ni läsare vet när ni ska knäppa på tvn.
Efter att bandet spelar upp alla sina låtar och fått en relativt liten applåd utav den uttråkade publiken. Så träffade vi både bandet och mannen som filmat oss vid en taxi bredvid scenen. Sångaren i bandet gick fram till oss och gav oss en pappersbit med han autograf på. Jag, Elsa och Elin stirrade förvånat på varandra och tackade sedan mannen så otroligt för denna fina gåva. (En gåva som jag nu gissar ligger i en papperskorg någonstans.)
När mannen som filmat oss såg att vi stod där så ropade han på oss att vi skulle komma till honom.
Han frågade på engelska hur gammla vi var. Vi svarade att vi var 15. Han såg besviken ut och sade sedan att de hade en fest på en pub lite längre bort och om vi ville så skulle vi kunna gå dit. Så skulle han skriva upp oss på vip-listan.
Så vi gav våra namn och han skrev således upp dem på en lista.
Efter en stunds tänketid kom vi fram till att vi skulle skippa festen. För det första började klockan redan bli mycket och för det andra så var vi ganska säkra på att vi skulle behöva visa legg även om vi stod på vip-listan.
Därför började vi istället traska iväg mot tågstationen.

//Robin

Jag hittade för en liten stund sedan en rätt så rolig sida där man kan värdera sin blogg. 
Dock så ska det inte tas allt för seriöst då det är väldigt svårt att räkna ut exakta värdet på en blogg.
Men iallafall så testade jag att värdera våran blogg. Och det verkar som om jag och Robert har skött oss ganska bra våran blogg är således värderad till hela 3799 kronor ! 
Testet går enkelt att göra på http://bloggvarde.se/.
 


//Robin

Gårdagen var antagligen en utav de ledsammaste dagarna i hela mitt liv. Inte nog med att jag mitt på dagen fick veta att det inte kommer att visas någon fotboll på kvällen. Jag ska dessutom under dagen både stuka foten och bli dränkt i ösregnet.
Dock är det tidigare nämnda småpotatis om man jämför med vad jag fick ta vetskap om igårkväll.
Något så hemsk att det jag natten till idag låg i min säng med tårfyllda ögon och inte fick en blund.

Senast jag klippte mig var i början utav januari. Även om jag klippte mig ganska kort så har håret nu växt ut så längt att det nästan släpar i backen.... Dessutom ser det ganska slitet ut. 
Ulltimatumet kom dock för cirka 2 veckor sedan. Jag skulle träffa ett gäng kompisar och åka in till Gröna Lund.
När jag med andan i halsen sprungit upp på perongen i Huddinge centrum ser jag Elsa. Jag går således fram till för att säga hej. Och döm då utav min förvåning när Elsa tittar på mig glatt och säger

- Komsi, Komsi lilla vovve !

Det tog mig nästan 10 minuter att övertyga Elsa om att det var jag och att jag inte var en talande hund som närmat sig henne.

Allt sedan dess har jag tjatat på min mor att jag måste klippa mig.
När jag ska klippa mig är jag otroligt kräsen. Jag nöjer mig endast med det bästa, och det bästa heter enligt mig Gilhda. Jag har genom åren helt och hållet vägrat att gå och klippa mig hos någon annan än just henne.
Hon har varit något utav min messias på frisörväg om ni förstår vad jag menar. Efter att jag klippt mig hos henne, så känns alla andra frisörer som amatörer. 
Men nu tvingas jag tänka om !
Gilhda's salong har nämligen stängt igen ! Mamma har ringt ett antal gånger utan någon lycka. En kompis till min mor har åkt förbi salongen och konstaterat att det ser tvär-stängt ut. Nu börjar hoppet rinna ut för mig.
Dock så kommer anbud inte att saknas. Min far har i åratal försökt värva mig till sin väldigt lilla skara kunder, som i stort sett består utav min farfar och min lillebror. Han har tillochmed gått så långt i sina försök att övertyga mig att han givit mig familjerabatt på 10 %

Dock så tror jag nog att jag hellre går långhårig än klipper mig hos någon annan än Gilhda. Hon var på något sätt flickan i mitt liv, och det känns fel att svinka henne genom att gå till någon annan.
Nu ska jag ha en tystminut för alla de gånger som Gilhda, på ett mycket bra sätt lyckats klippa mitt hår. Jag skulle även uppskatta om några utav er läsare gjorde detsamma.

Detta inlägg skrevs klockan 00.06 Onsdagen 25/6-2008 till minne utav Gilhda.

//Robin

På tisdagen för en vecka sedan, så hade våra underbara lärare bestämt sig för att vi skulle åka på en utflykt till långsjön. 
Så klockan kvart i 10 rullar jag, Erik, Niclas, Robin H och Axel upp på den lilla grusstigen som leder till långsjöbadet. 
Solen lyste, fåglarna sjöng och livet var underbart. Dagen bjödt på allt från volleyboll till fotboll till cykelfreestyle.
Det var en allmänt het dag. Solen lös som aldrig förr. Vattnet kändes som det man har i badkaret. Men det hetaste utav allt var jag och Robert när vi fick stå där i endast badbyxor och spänna våra vältränade kroppar. Jag tror tillochmed att det var en färgblind person som förväxlade min mage med ett schakbräde. Okey. Det svider att erkänna men det kanske inte var jag och Robert som var hetast under den där varma dagen i junis början. Det var ju en sak som var snäppet hetare.

Habaneron Red Savina.
 
En Habanero Red Savina är en en röd chilifrukt som är snäppet större än en golfboll.
I februari 2007 tappade Red Savina sin förstaplats i Guinness Rekordbok som starkaste chili i världen.
Men den räknas fortfarande som en utav världens absolut starkaste chilifrukter.

Och vem var idioten som hade fått för sig att vi skulle äta den ?
Ja just precis, jag.
Det var på fear factor som jag hade sett de tävlande dricka tre shoot-glas med habbanero smothie de tävlande hade fått sånna kramper att det knappt kunnat stå.
Givetsvis hade det väckt min nyfikenhet. Jag ville veta om det verkligen var så illa som det verkade. Så jag berättade för Robert och Erik att Habanero var en sak vi var tvugna att smaka.
Duktig som han är har Erik kilat ner till centrum och införskaffat en liten habanero som han planerat förtära tillsammans med mig och Robert.
När vi är på väg att börja äta den så kommer allt fler folk och frågar om de kan få smaka en bit. Så tillslut delar vi upp den lilla frukten i åtta delar. Jag är den förste att stoppa en bit i mun. Jag som hade förväntat mig något så starkt att jag i princip skulle börja spruta eld. Får en chok när jag känner att den inte är stark alls. Jag tuggar ett tag och sväljer sedan med en klunk vatten. Jag ler och säger till folksamlingen som står i en ring runt att den inte alls var stark.
Då börjar det ! Den värsta smärta jag någonsin känt i min mun. Den startar vid tungan och sprider sig så att den täcker varenda millimeter utav min mun.
- VAATEEN !! Skriker jag och på 10 sekunder har jag klunkat i mig 1.5 liter vatten. Trots det avtar inte smärtan, hettan från chilin får det att börja vattnas i mina ögon och jag börjar svettas. Snabbt springer jag fram till en vatten kran och sträcker ut min tunga för att kyla den med vattenstrålen. Något som knappt hjälper alls. Smärtan har inte minskat utan den har snarare blivit värre. Nu är jag inte den enda som insett att hettan utav frukten kommer en stund efter att man ätit den, utan Robert står en bit ifrån mig och klunkar även han i sig massvis med vatten. Det tog runt 40 minuter innan min mun kändes helt okay igen och jag kunde börja prata. Men den hetta som habaneron gav är inget jag skulle vilja ha i min tacos

Här nedan är en Scoville skala. Scoville är en enhet för att mäta den upplevda hettan orsakad utav chilipeppar mm.
Ni kommer att finna Red Savina Habanero på en stark femte plats. Framför ligger tex pepparspray och Capsaicin som är ett ämne som är så starkt att det i för stora doser kan leda till döden.







Information om Red Savian Habanero.

* 65 gånger så starkt som en jalapenofrukt
* 1 milliliter puré habaneropuré måste spädas med 300 liter vatten innan hettan inte längre är märkbar.
* Var världens starkaste chili 1994 till 2006.
* Inget du vill äta.

//Robin

Nej men ser man på, trillingarna Tripp, Trapp och Trull har visst varit på en fotbollsmatch tillsammans i helgen.

 Kul att de även tagit med sig sina vänner trillingarna Knatte, Fnatte och Tjatte.

Vänta lite nu. Om man tittar efter så ser man att de inte är de enda trillingarna på den övre delen utav läktaren.  Det går att hitta minst 10 trilling-par om man tittar noga. Så vad är detta ? En fotbolls match som bara råkat locka till sig en massa trilling-par ? Nej, detta är en riktigt dåligt photoshopad bild, som antagligen varit med i tidningen. Man kan tänka sig att redaktören tyckte att det var för lite folk på läktaren för att matchen skulle se spännande ut. Lösningen ? De kopierade bara ett gäng olika människor tre gånger så såg det plötsligt ut som om läktaren var fullsatt.

Här nedan är det Fanta som inte riktigt lyckats redigera en reklam-bild på ett bra sätt. 

Eller ska den vänstra tjejens arm se ut sådär ?

Bilderna kommer från http://photoshopdisasters.blogspot.com där kan du finna ännu fler photoshop-misstag. 

//Robin